Krönika: Utan kinesisk hövlighet

Boken innehåller Nobelpristagaren Wislawa Szymborskas brevsvar till unga författare in spe i den polska litterära tidskriften Zycie Literackie där hon medverkade under många år. En gång skrev Szymborska själv en dikt där hon funderade kring vad poesi egentligen är: "Månget vingligt svar/ har getts på den frågan. / Och jag vet inte och vet inte och håller mig i det/ som i ett räddande täcke." Att inte veta, sade hon i sin Nobelföreläsning 1996, är något som "en riktig poet" hela tiden måste säga till sig själv. Den attityden håller hon hårt på i sina svar till brevskrivarna som skickat in sina texter för bedömning, samtidigt som hon levererar mycket tydliga och konkreta svar. Ofta skriver hon med bitande ironi, riktigt elakt emellanåt, men uttrycker också stor glädje. Understundom är hon mycket ömsint och försiktig och hela tiden väldigt underfundig. En man skäller hon ut för att han använder ordet "skrivmani"- "som vore det en pinsam sjukdom". En annan får sina fiskar varma för en dikt om våren: "Detta tema slutade existera i poesi. I livet finns det självklart fortfarande. Men det är två olika saker." Till signaturen H.C i Krakow skriver hon. "Bristen på litterär talang är ingen vanära. Det händer många kloka, upplysta, ädla och även på andra områden enastående begåvade människor" och konstaterar att hon däremot inte har någon lust att uttrycka sina omdömen med "kinesisk hövlighet". Den försiktiga signaturen OL får svaret: "Om du inte har mod att komma till oss och prata om insända dikter får du komma utan mod. För de blyga finns mycket plats i våra hjärtan" medan hon tillrättavisar författaren till en deckarnovell med "... riktig litteratur börjar först när de levande gestalterna fängslar mer än hemliga lik". När landstingets borgerliga allians skriver i sitt handlingsprogram att de vill sänka budgeten för kultur och utbildning med tolv miljoner kronor möter jag motsatsen till konkretion. Där talas först mycket positivt om kulturens betydelse, inte minst för hälsan, något som gör att man blir lite förvånad när man bläddrar fram till siffrornas tydlighet några sidor senare. Inte med ett ord berör den borgerliga landstingsalliansen de konsekvenser som deras förslag sannolikt kommer att få om nu deras partikollegors så kallade koffertmodell med det regionaliserade kulturstödet börjar praktiseras vid årsskiftet. Redan nu liknar nämligen stödsystemen till kulturverksamhet ett kommunicerande kärl, där statens satsningar bygger vidare på regionens. När Norrbotten i framtiden sitter i förhandlingar om statens kulturmiljoner i konkurrens med kulturellt hårdsatsande regioner som Västra Götaland kommer det att bli svårt att sno åt sig något av kakan om inte viljan finns bland länets politiker. Det ena ger med andra ord det andra och varje minskning av den regionala kulturbudgeten innebär per definition sänkningar även i den statliga. Kan det hela uttryckas mer konkret?

Krönika: Utan kinesisk hövlighet

Att vara konkret i text är en konst. Tänker på det när jag får den tunna lilla boken Litterär post (utgiven på förlaget Art Factory) i min hand.