Nu har vintern glidit in i sin mest outhärdliga period. För utomstående åtminstone. En krönikör på en norrbottnisk veckotidning skrev det här med oxveckorna häromsistens. Jag tyckte det var fint. Vi verkar inte ha mycket gemensamt i övrigt han och jag mer än att han precis som jag verkar gilla att vara hemma med ungarna. Men det var en fin iakttagelse, det var det. Kommer ni ihåg den gamla dagstidningsstrippen JP Krax? Någon bad någon annan definiera månaden februari. "Den fyra månader långa perioden mellan januari och mars" svarade, ja vem det nu var. Det är inte lätt att hålla 20-30 år gamla seriestrippar i huvudet i det här klimatet. Men det är i kort vad oxveckorna går ut på. När man jobbar som jag gör, alltså rätt fritt och råder över sin egen tid, är det viktigt att fylla denna tid med innehåll för att inte bli galen eller känna sig som en snyltare. En rätt stor del av vardagen, utöver de faktiska sysslorna (spelandet, skrivandet, lyssnandet och tänkandet) går så här års till att klä sig rätt och räkna ut hur lång tid man har på sig mellan bussar och minusgrader och att sedan begrunda dessa uppskattningar tillsammans med det faktum att det aldrig, aldrig slutar snöa. Det gjorde det i och för sig inte förra året heller. Jag minns det. Så gammal har jag blivit att jag minns hur vädret var förr om åren. Hoppas ni kan leva med mig ändå. Annars får ni väl skeppa iväg mig till något demensboende någonstans. Men det verkar ju vara fullt på de flesta, om man ska tro på dem som är inblandade i den verksamheten. Och det är ju förjävligt, om än inte för mig som till och med kan skämta lite om det. Inte för att det var särskilt roligt. En annan sak jag inte har gemensamt med rätt många som stoiskt väljer att bo kvar i detta kallhål är att jag hatar vintersporter och utomhusaktiviteter. Detta gäller även på somrarna men då är det tamejfan helt omöjligt att motivera att man hellre stannar inne och lyssnar på Siouxsie and the Banshees eller skriver dikter. Om man inte är 17 år för just då är det ingen som bestämmer över en. Inte på somrarna. Jag misstänker dock att fler än jag hellre stannar inne hur soligt det än är i snögnistret fast det är helg och man är ledig. Gör det i såna fall. Smyg ut i förrådet och bryt av skidorna när de andra inget anar. Det finns böcker som man aldrig har tid att läsa annars. Darkthrones samlade skivproduktion lyssnar inte igenom sig själv och den här månaden släpper de till och med nytt. Man måste ju vara beredd då. Det här är det enda jag upplever som ett problem nu. Att jag egentligen hade tänkt skriva en ordentlig text om just Darkthrones kulturella gärning men det blev ett rätt töntigt vinterkåseri i stället. Det är troligen för att jag inte går ut så mycket, hjärnan får för lite syre och jag blir helt enkelt mosig, dum i huvet. Detta gäller även på somrarna, skulle somliga invända. Jag är inte sen att hålla med.
