Krönika: Tråkigt, tråkigare, Eyjafjallajökull

Kometen kommer, den japanska tecknade filmen som bygger på Tove Janssons bok, jag gillar den mycket. Jag har sett den hundra gånger. En för varje barn jag har. Jag överdriver. Inte har jag sett den 100 gånger. Den är spännande, kaos i Mumindalen. Sniff är rädd, My är arg och Mumin modig. Vad mer kan man begära? Jag tänker på den nu för det är inte mycket annat jag kan göra. Det har inte så mycket med min motivation att göra som med det faktum att det inte händer något jag är det minsta intresserad av. Jag är ju inte så professionell. Därför vill jag åtminstone skriva om något som berör mig åt endera hållet, bra eller dåligt. För utan inspiration kan jag inte göra nästan något alls. Det är lite handikappat men det är som det är. Lite känner jag att kan man inte skriva om något som inte handlar om det där molnet ovanför Eyjafjallajökull och världen så bör man låta bli. Men det överskuggar allt. Ordvitsen oavsiktlig men ofrånkomlig. Fem av 300 gäster på bokmässa i London, Kontext inställt i kväll, Dora Bleu i lördags. Manusförfattarseminariet som Filmpool nord skulle hålla ställs in. Och farmor fick lägga tillbaka dillköttet i frysen igen, pappa fastnade på Arlanda. Stort som smått drabbas. Fast bara litegrann, televisionen sänder som vanligt, telefonerna fungerar. Jag blir frustrerad. Ska det isoleras, ska vi isoleras, borde det vara större än så. Något borde inträffa som fick oss att ompröva våra liv. Eller åtminstone fick oss att ägna lite tid åt det som borde vara viktigast: barnen, framtiden. Jag skriver "borde inträffa" men det tycker jag förstås inte på allvar. Det är bara så tråkigt, irriterande på sin höjd. På sätt och vis vore det lite mer spännande om det skedde mer tätt inpå, lite våldsammare. Om vi var tvungna att akta oss för lava, där vi gick och morrade på Kungsgatan. Som i Mumindalen när kometen var på väg. Så, vad göra? Tipsa om lite engelsk proggrock? May Blitz andra skiva Second of May från 1971 är den felande länken mellan en massa olika grejer, det ena intressantare än det andra: Hawkwind, Neu, Black Sabbath och Amboy Dukes. Finns på Spotify. Eller förhandstipsa om en grej jag skriver om, har varit i kontakt med bland andra, nej. Jag säger inget. Ni får vänta. Om jag är frustrerad får ni vara det med, annars är det inte rättvist. Man vill ju att det ska vara det. Rättvist. Eller om man bara vill irritera lite, roa sig, ha roligt. För att få tiden att gå tills det där molnet löses upp som en Treo i en gejser och den här huvudvärksframkallande tråkigheten försvinner.