När Twitter hade sin första boom så skaffade jag mig ett konto. Nästan omgående tappade jag intresset för det var så sällan någon lyckades skriva något intressant på 140 tecken.
Nu har jag gett Twitter en chans till.
Och plötsligt trillade polletten ner. Det finns faktiskt en mening med att ha både Facebook och Twitter. I get it.
Så nu kan man följa Norrbottens-Kurirens nöje på www.twitter.com/NKNojeJoni. Jag ska se till att försöka skriva meningsfulla saker särskilt i helgen när jag drar till Umeå Open. Men allra helst läser jag vad andra skriver. Det bästa med Twitter är att många skriver utan att censurera sig själva. Hiphopartisten J-sons twitterkonto blev särskilt intressant strax efter Minus 30-festivalen. Där delade han med sig av genuina känslor som rör hans artistskap. När han landade i Luleå kvittrade han: "Shit vad mycket snö det var i Lule! Its going down tho, ima heat it up!" Morgonen efter spelningen på Minus 30, som inte var en succé, kvittrade han om sitt missnöje: "Minus 30 va bajs. Fa-an lägger dom mig först på hela festivalen för!?" "Trött på allt i dag", skriver han lite senare, och man kan verkligen föreställa sig hur besegrad han känner sig. Konkurrensen från headlinen Amanda Jenssen (som spelade samtidigt i stora salen) var förstås för hård. Hiphopartistens självkänsla återhämtade sig efter några timmar och plötsligt började han kvittra med mer glädje. Men med dessa inledande 92 tecken lyckades J-son förmedla genuina insikter om hur det är att vara artist. Ibland sviker publiken. Rimligen känner man sig oälskad och misslyckad en liten stund. Sedan rycker man förhoppningsvis upp sig och tar nya tag. Det är bara att tacka J-son och hans kvittrande för att han delar med sig av sina känslor i realtid. Utan sådana som han skulle Twitter vara helt värdelöst. Ett annat exempel på fördelarna med Twitter: Jag hade varken tid eller råd att åka till Austin, Texas för att spana in Anton Björkenvall och Movits på SXSW-festivalen. Twitter gav mig möjligheten att ta tempen. Skulle någon kvittra om den för USA okända Björkenvall? Skulle någon hylla Movits i sina "tweets"? En viss Craig Barker från Texas skrev att han tyckte Anton Björkenvall var bäst. Vad kvittrades det om Movits då? "Wow the movits are a swedish rap band. With a live saxophone. Head just exploded", "The movits are pretty great as well. Very original", "Holy cow did Movits get the crowd moving at Home Slice. Who knew Swedish hip-hop-swing was one of music's last great frontiers?" Sådär fortsätter det. Movits senaste resa till USA är knappast den sista. Twitter avslöjar det efter en enda sökning.