Krönika: ?Sluta tjura, utveckla språket!?

Språkdoktorn Fredrik Lindström har i flera år propagerat för det talade, svenska språkets fortsatta utveckling. I både TV och i sina egna böcker vill han ta död på myten om att språket var bättre förr. Språket utvecklas ständigt och Svenska Akademin som författar en omtyckt version av den inhemska ordlistan är enligt Lindström ingen instans som bestämmer vad som är rätt eller fel, utan endast refererar språket i bokform, som det ser ut just nu. Detta ämne upprör tydligen en hel del av er. Vissa bakåtsträvare (som jag ser det) vägrar ta till sig Lindströms och många andras tes om att det talade språket endast är ett verktyg för att göra sig förstådd. Att det också är det enda syftet med det. Alltså kan det inte finnas något ?rätt? eller ?fel?. Bara två människor som i samtal ?missförstår? eller ?förstår? varandra. Du kan alltså med gott samvete använda nya ord som ?Ey len? när du ropar fast någon kompis på stan, i stället för ?Men hej där? som språkpolisen kanske skulle föredra. Bara denne kompis förstår ditt försök till hälsning så har alltså språket i sådana fall uppfyllt sitt syfte. Just slang är bara en av alla de språkliga höjdhopp som språkpoliserna sällan uppskattar. Jag har länge varit fascinerad av många invandrares förmåga att hitta nya (bland)vägar när det gäller att i en vacker symbios, blanda det svenska språket med deras eget hemspråk. REDAN I VÅRAS publicerade vi på nöje med ojämna mellanrum en liten ruta med nya, oftast vackra (i alla fall om du frågar mig) utbytesord för redan befintliga (och utnötta ord) som finns på svenska. Bil skulle till exempel på slang bli ?araba?, bröst kan lika gärna heta ?memets? eller ?leifar?. Diva kan lika gärna vara ?pärla? och dålig kan vara ?keff?. Förändringar som dessa kan vi inte vara rädda för, språket måste få flöda fritt och vi vuxna (jag räknar mig själv som en sån) kan inte springa omkring till höger eller vänster och rätta ungdomar som pratar slang, med fraser som ?Men så där heter det inte, det heter ju faktiskt .... det vet jag för det står det hemma i ordlistan?. Det finns en poäng med att språket hela tiden utvecklas. Annars blir svenskan till slut världens sämsta språk. Jag lovar. Om allt verkligen var bättre förr hade vi i dag inte haft ord som Internet, MP3-fil, lyxbil, mobiltelefon eller silikonbröst (OK, det sista hade vi kunnat vara utan). Världen runt oss förändras ständigt, och vi MÅSTE hitta nya ord av ett flertal anledningar. Dels för att beskriva nya prylar, färger och saker som ständigt uppfinns. Och i alla fall om du frågar mig, för att inte få tråkigt. Jag älskar själv att i min vardag hitta nya ord på saker och ting. Det rent av humor. En gammal kompis i Växjö introducerade ordet ?dosa? för mig i slutet av 1990-talet. ?Dosa? beskriver i det här fallet en person som inte riktigt ?är med?. Typ när Tommy Salo tappar in en puck i OS-kassen. ?Vad gör dosan??, liksom. ?Hoffe?, eller Martin som han egentligen är döpt till är en annan kompis som ständigt hittar på nya ord. ?Pinnie? är hans eget ord för slang-svenskans ?Ey len?. Det vi alla känner som ?tjena där?, ungefär. ?Våldo? är ett annat utryck Hoffe slänger på en om man gör något ?grabbigt?. Och så fortsätter det. Vi behöver såna som Hoffe, annars dör svenskan ut och vi får ett fattigt språk, får svårt att utrycka oss och hamnar efter andra länder i utvecklingen. Så det så alla språk-poliser. Sug på den särskrivningen innan ni somnar i natt.