Skivtitlar. Jag vet inte exakt vad de betyder för mig. Och ens varför de finns. Fast så gillar jag inte att tänka. För en titel ramar in ett album, och alldeles för många futurister (främst män i medelåldern som har panik för att bli sedda som bakåtsträvare) ifrågasätter den formen av att släppa musik. Det tycker jag att vi alla slutar upp med genast. Det blir ju ingen jävla ordning om alla bara släpper lösa låtar hit och dit. Spelar ingen roll om det är digitalt på Spotify man väljer att lyssna, eller på knä framför en stor vinylspelarmöbel. Framtiden är lyssningsvalmöjligheten och inget annat. Artister ska släppa album (med undantag för Jakob Hellman, han får släppa eller inte släppa låtar hur han vill, bara han fortsätter skriva en ny låt var femte år och framför den live, så är jag nöjd). Det är en strålande konstform. Samtidigt vill jag inte känna att en titel är för viktig. Typ att det är själva musiken och texterna som spelar roll. Inte nödvändigtvis vad skivan heter. Men faktum är att en bra skivtitel fångar mitt intresse väldigt snabbt. Ordkänslig som jag är. Dawn of the Black Hearts, End of the World, Broder Daniel Forever, Oracular Spectacular, Den Ljusnande Framtid Är Vår, Threads, ...Och Stora Havet, Rocket To Russia, The World Won’t Listen, Pornography, Det Är Inte Lätt Att Vara Snygg är alla bra namn på utgåvor jag gillar. Omslag är inte riktigt lika viktigt. Speciellt inte nu när det ändå är så lätt att hitta bilder på internet. Håkan Hellström gör mig ofta lite besviken. Först ser jag en titel som är bra. Sedan märker jag att det bara är namnet på någon låt som är med på skivan. Som han själv kanske tycker är lite viktigare än de andra låtarna. Det gillar jag inte. Fantasilöst. Fast så har jag själv gjort, så håll käften med mig, Magnus. Plus att jag bara tänker så i några minuter. Gay Icon, Thriller och Från Där Jag Ropar är ju också grymma exempel. Det kan även fungera bra med självbetitlade album. Det beror ju alldeles självklart bara på om bandnamnet är bra. South Ambulance kan gärna få döpa varenda släpp de gör till South Ambulance. Jag skulle klara förvirringen. Enda gången det är riktigt viktigt med en kreativ titel är väl om man släpper en Greatest Hits. Då är det det minsta man kan göra för sina avsedda, utan att framstå som trött. Gold till exempel. Eller HIStory. Om det är snott spelar ingen roll. Nåt Gammalt, Nåt Nytt, Nåt Lånat, Nåt Blått är ju fint. Eller Svart Flagg. Det kanske får bli namnet på min nya skiva. Jag har inte bestämt mig än. Och jag har aldrig varit bra på namn eller titlar i hela mitt liv. Ända sedan Jonas Teglund sa “vi ville heta något som inte är jobbigt att säga" om sitt The Bells så tycker jag att Magnus Ekelund & Stålet är ett jobbigt bandnamn. Jag gillar inte att säga vad jag heter om någon undrar vad mitt nya band heter. Men det ser snyggt ut på papper. Önskade att jag nu skulle komma fram till insikten att titlar inte spelar någon roll, men det gjorde jag inte. Jag känner nog snarare att det är tvärt om. Så då lägger jag härmed musiken på hyllan. Eller fan, vänta nu. Det kanske inte spelar någon roll ändå.
