Krönika: Recensenters krokodiltårar betydelselösa

Ibland kan även artister tjuta på scen för att visa att det här som vi nu upplever är starkt - och något unikt. På BET Awards brast Rihanna-misshandlaren (och sångaren) Chris Brown ut i gråt på scen när han hyllade Michael Jackson. Hans tårar hade en agenda, att visa att Chris Brown faktiskt är en känslomässig kille som är värd medlidande trots att han dömts för kvinnomisshandel. Vissa källor hävdar att Brown använt ögondroppar före uppträdandet för att simulera tårflöde. Jag tycker inte om tårar som har en uppgift, en beräkning. När en konsert får mig att gråta ska jag se till att leverera bildbevis till den som ber om det. Annars ljuger jag - precis som Chris Brown eller de musikkritiker som inte har något bättre att skriva om än jämmer som aldrig ägt rum. Att leva och undertrycka kroppens naturliga reaktioner är det sämsta man kan göra. Jag misstänker att det kan förkorta det mänskliga livet, eller åtminstone göra det sämre. Att leva och uttrycka förljugna känslor är snäppet värre. Ibland tänker jag att den person som omgivningen upplever som känslig (och har nära till gråt) måste på sätt och vis bevisa något med sina tårar. Den människan kan faktiskt vara någon som känner allra minst, men vill pressa fram tåravrinning från ögonen för att påvisa något. Jag har med egna ögon sett hur folk gråtit i kör till exempelvis Lars Winnerbäck på Peace & Love. Det köper jag - att fans får en så stark upplevelse när deras idol spelar deras favoritlåtar. Men jag är övertygad om att de skrivna tårarna förekommer oftare i text än i verkligheten. Det finns teorier som tyder på att man mår bättre efter att man gråtit. Jag mår sämre efter att ha läst en recension som (förmodligen falskeligen) hävdar att kritikern bölat. Missförstå mig inte. Gråt är en vacker och i allra högsta grad mänsklig reaktion. Det är därför jag inte vill att den missbrukas likt hedgefonder eller fastighetslån med dålig säkerhet. Det sista jag vill se är en kollektiv känslomässig kollaps där tårar endast är saltstänk som betyder absolut ingenting.

Krönika: Recensenters krokodiltårar betydelselösa

(Halvdana) kritiker vill ofta hävda att musikkonserter försätter dem i ett så starkt känsloläge att de börjar gråta. På sistone har jag läst flera recensioner där musikrecensenten menar att han eller hon fallit i tårar.