Inte sällan börjar ett konstnärligt arbete med en vilja att utforska något, en idé eller ett begrepp, en form eller en rörelse.
För egen del har utforskandet blivit tydligast när jag sysslat med dikt. För många år sedan, när jag ännu arbetade på fritids, var det under en höst flera av barnen som skaffade sig undulater. Det var ett ständigt babbel om de där fåglarna, varje dag efter skolan fastnade barnen i hallen med ytterkläderna på sig, satt där och jämförde burar och tamhet och frösorter och allt vad det var.
Jag började så småningom lyssna lite noggrannare på dem, blev motvilligt intresserad och hittade in till en halvt bortglömd tid i mitt eget liv när just undulater spelade en viss roll. I månader satt jag sedan på ledig tid och skrev undulatdikter. Det resulterade så småningom i en pytteliten svit i en bok och därefter i ett filmmanus, som liksom de flesta filmmanus här i världen inte realiserades.
Hallon har jag också ägnat mig åt. Om detta skrev jag en hel diktsamling som sedermera refuserades, men som kunde transformeras till en pjäs om hjärta och smärta. Och nu, fråga mig inte varför, har jag fått rabarber på hjärnan.
Konstnärligt arbete skiljer sig från mycket annat, inte minst för att dess förutsättning och kärna är det högst personliga, en människas egna uttryck, referenser och associationer, en människas sätt att i stunden betrakta världen. Det som samtidigt förenar många konstnärer är tron på att det i detta högst personliga gömmer sig något allmängiltigt, något för andra att spegla sig i, kanske rent av identifiera sig med.
Ofta tänker jag på den skepsis och rädsla som finns för konst av allehanda slag. Och lika ofta tänker jag att den skepsisen och rädslan tycks föda en misstänksamhet mot expertis inom området.
Det är nästan bara inom konst- och kulturvärlden som det kan framställas som ett problem att vara kunnig. Det finns till och med de som hävdar att just de som har kunskap och kompetens inte ska uttala sig, inte ska delta i utformandet av kulturpolitik eller uppbyggandet av konstnärliga forum.
Det är kanske lite tjatigt att hålla på och jämföra kultur och idrott, men det är också svårt att låta bli. Vad vore exempelvis skidskytte utan expertkommentator, utan någon som vet allt om regler, teknik och tävlingsdeltagarnas meriter. Utan någon som grottat ner sig i resultatlistor och kuriosa. Utan någon som kan förklara för oss andra vilka krafter som driver de tävlande framåt. Utan någon som vet vad undulater, hallon och rabarber kan betyda.