Vi är många i världen som på något sätt vill påverka vår omgivning. Men förvånansvärt ofta står vi ändå helt handfallna och bara tar emot en massa underliga meddelanden. Att Arla-mjölk är för oberoende rockarungdomar, att OLW är för killar vid TV:n och att Puma är ?äkta? det har vi lärt oss. Och ärligt talat, visst påverkar det där oss. <BR>Samtidigt som modeattributen blir allt fler, de påstådda identiteterna bara ökar i antal och allt som heter politik någonstans blir en slags lobbyverksamhet så står vi där med armarna nere och tar emot smäll på smäll. För popen är inte bara pop längre. Pop är makt. <BR>Förr i tiden snackade man om Run DMC och hur de rappade om sina Adidas. <BR>Folk verkligen undrade vart det skulle barka när man så okamouflerat kunde göra reklam för ett skomärke. Nu har man inte en chans att räkna antalet varumärken som rabblas i en raptext signerad Jay-Z. Det bara är så, popen säljer något. <BR>Vet du vad det är man säljer? Pop är öppna dörrar, genom vilka politiska och kommersiella krafter bara springer in. De lämnar lappar, byter ut dina varor i skafferiet och ser till att du skaffar dig en ny identitet i form av Gucci-docka. <BR>Naomi Klein försökte lära oss att se det här. Men inte mycket har hänt. Vi bara diggar den livsstil alla varumärken erbjuder, utan att egentligen ens tänka på vilka budskap de skickar.<BR>Men de människor vi möter på gatorna, de ser budskapen och tar efter. Vi tror vi bara passerar men vi marknadsför också en livsstil som egentligen bara existerar i drömmarnas värld. <BR>Det är självklart inget som artister eller skådisar tänker att de gör när de rabblar företagsnamn. De bara agerar. De bara lyder de råd de får och skriver på kontrakt. Längst upp i hierarkin står någon konglomerat-boss och gnider händerna. Det här i sig kanske inte tyder på att något är skevt, för marknaden är ju fri. Men konsekvenserna är oftast större. När designers som Tommy Hilfiger inte längre designar sina kläder utan ber underbetalda asiatiska arbetare att sy kopior och sätta hans logga på produkterna, och när han sedan säger att han inte vill ha svarta män i sina kläder, eller att folk från Filippinerna är fula i hans kläder, då vill man säga ifrån. <BR>Att Arla också dumpat priserna i Dominikanska Republiken för att utkonkurrera lokala mejeriproducenter får ju en att undra om det verkligen är ?rock? att dricka deras produkter och därmed stödja deras kampanj mot U-länder.
