Om lidandet har en mening kan vi diskutera. Eller åtminstone grunna över, det är faktiskt påsk och för väldigt länge sedan var det någon som led och dog och skolbarnen vet inte längre vem, och inte heller var och när och hur, på ett kors typ? Men små barn går runt, ringer på dörrarna, lämnar söta kort och samlar karameller.
De är rara småhäxor alldeles oavsett om man tror på uppståndelsen, niceanska trosbekännelsen eller den mycket svårbegripliga treenigheten. Det är väldigt länge sedan vi tog påsken på ortodoxt allvar, som andra högtider är den mathögtid, ja, och så en outsagd längtan efter våren förstås.
Vad ska man säga om påskens ord? De är knappast laddade med samma magiska kraft som julens eller midsommarens, de största av svenska högtider. Vår kristendom blev aldrig sådan att påsken blev det främsta, och orden pendlar mellan det dunkla och det exotiska.
Påsk har vi sagt länge, i fornsvenskan och isländskan paskar, över medeltidslatinets pascha från ett ursprung i hebreiskans pesach. Som är en judisk högtid, det osyrade brödets högtid. I judisk tradition är det uttåget ur Egypten som firas, men själva ordet betyder "att gå förbi eller skona". De som skonades var de barn som undantogs i andra Moseboks berättelse om dräpandet av alla förstfödda barn i Egypten. Blod och våld, som alltid. I kristen tradition är påsken Jesu lidande och död på korset. Ifall det nu är obekant.
Påskalammet är en ny sed i Sverige, tidigare fanns inga slaktfärdiga lamm så tidigt på året. Påskägg har vi frossat i länge, men gammalt tillbaka först på påskdagen, då fastan riktigt säkert var över. Till detta lilla födoämne finns en katalog av seder och bruk, föreställningar och symboltro. Folktron har fullt upp vid högtider, det är som om orden var mer laddade då. "Dymmelveckan", den som kommer före påskdagen har namn efter det gamla ordet dymbil = träkläpp och adjektivet "dömla" fanns i dialekterna, betydande trött, hängig, kanske just dämpad, som kyrkklockans klang av träkläppen. Järnkläppens starka ljud skulle inte störa sorgestämningen för Jesu död.
Det skära i "skärtorsdagen" är ingen färg, och det är inte heller verbet skära. Fornsvenskans "skära" var ett ord som betydde ren, skinande. Samma skära finns i ord som skärseld och skärskåda. Under den katolska tiden var skärtorsdagen en dag av rening och tvagning. Men från de språkliga missuppfattningarna föddes tron att man den dagen icke fick bruka skärande redskap, inte heller klippa hår och ansa skägg.
Mellan 1668 och 1676 avrättades i Sverige ungefär 300 personer för häxeri. Allt efter vittnesbörd, mest från barn, om påskaritter till djävulen, kopulationer och osedlighet. Värst i Torsåker i Ångermanland, 71 personer halshöggs och brändes den 1 juni 1675. Det finns tillfällen när historien skäms, vilken ohygglig mängd dräpta människor. 65 kvinnor, var femte kvinna i pastoratet. Halshuggna med hjälp av präster, andra mosebok och lagboken. Först 1779 avskaffades straffet för trolldom.
Häxa börjar man skriva man så sent som 1667, strax innan själva eländet sålunda. Taget från tyskans Hexe, ett krångligt ord som när det rett ut sig betyder gärsgårdsrytterska. Det dög till bevis en gång, när man bestämt visste vart hon skulle rida. Och så måste 65 kvinnor dö i sitt eget stora lidande, för något de helt visst inte gjort under påskhelgen.