Rolf Nilsén: Krönika: Originella individualister

I veckans krönika uppmärksammar vi två säreget originella individualister inom filmens och musikens världar.
Skådespelaren James Dean, som det nu på fredag den 30 september är 50 år sedan han dog.
Rock ?n? roll- och countrymusikern Jerry Lee Lewis, som ? mot alla rimliga odds ? fyller 70 år kommande torsdag, den 29 september. 

Kultur och Nöje2005-09-27 06:30
Rolf Nilsén
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om James Byron Dean, en bondgrabb från Indiana, fortfarande hade varit i livet så hade han varit 74 år och ? ja, vaddå? Det är ju fullt möjligt att han fortfarande hade tilldelats en och annan filmroll. Ungefär som Paul Newman, som är några år äldre än vad Dean hade varit nu. Naturligtvis har han dragit ner på takten en del och det är inte längre så självklart att han gör huvudrollerna längre. Men Paul Newman har fortfarande kvar en helvetes massa karisma (kolla bara in honom i det som är min egen personliga favoritfilm alla kategorier och som sänds nu på lördag i monopoltelevisionen ? Rebell i bojor (Cool Hand Luke) och det kunde nog James Dean också ha haft. <BR>Fast nu blev ju James Dean bara 24 år. Han körde ihjäl sig i sin röda Porsche Spyder på en highway genom -Salinasdalen (där han året innan varit och spelat in -Öster om Eden, efter John Steinbecks roman och i regi av Elia Kazan) och det här var i slutskedet av inspelningen av den av George Stevens regisserade Jätten, efter Edna Ferbers roman om Texas.<BR>Bara några veckor efter Deans död hade den tredje filmen som han medverkade i premiär ? Ung rebell, regisserad av Nicholas Ray (sänds i TV nästa lördag).<BR>Vid sin död hade han alltså gjort huvudrollerna i tre filmer samt haft biroller i ytterligare tre filmer. Samt medverkat i några teateruppsättningar. That?s All, Folks.<BR>Men den betydelse som de här tre huvudrollsfilmerna har haft är ? helt enkelt omätlig. Den sårbarhet, känslighet och hudlöshet som Dean registrerar har fortsatt att fascinera generation efter generation. Filmerna har regelbundet visats i repris på biograferna och återkommit i TV. Nu finns de i lyxutgåvor på dvd och James Deans febrilt närvarande spelstil har påverkat hur många skådespelare efter honom som man kan föreställa sig. Den film han skulle ha börjat arbeta med härnäst var Gatans kung (Somebody Up There Like Me), om mellanviktsboxaren Rocky Graziano. Den rollen gick i stället till ? just ? Paul Newman.<BR>Dean kunde nog inte räkna med att ständigt få regissörer som Ray, Kazan och Stevens; som tillhörde eliten i Hollywood och som även var väldigt kreativa och indivualistiska. Men han hade säkert fortsatt att få stora roller och klarat av att hålla sig kvar på toppen åtminstone fram till, kanske, 80-talet eller så.<BR>James Dean var också innehavare av en dubbeltydig sorts sexualitet och långt efter hans död har det framkommit att han knäckte extra som ?hyrgrabb? för sexuella tjänster, till olika höjdare i Hollywood. Han lär också ha offererat sig själv som ?mänsklig askkopp?, i sadomasochistiska sammanhang.<BR>Men allt det där har ändå föga betydelse. Vi minns honom främst som en oerhört driven och inspirerande skådespelare. En ikon, med eller mot sin egen vilja. På fredag är det 50 år sedan han i mycket hög fart lämnade det här livet. Adios forever.<BR>Och så kan vi höja en skål för den på torsdag 70-årige rock ?n? roll wildman Jerry Lee Lewis, som har tagit sig igenom (minst) åtta äktenskap, flerdubbelt så många duster med kronofogden, en gång varit på väg över muren till Graceland för att (med en osäkrad revolver i handen) ?snacka med Elvis Presley?, hävt i sig tusentals receptbelagda uppers- och downers-tabletter samt hällt i sig så mycket bourbon att hans inre inte alls borde finnas kvar längre.<BR>Men Jerry Lee har också gjort mängder av kraftfullt tidlös rock ?n? roll ? sånt som Whole Lotta Shakin? Goin? On, Breathless, Great Balls of Fire och High School Confidential.<BR>Musik som fortfarande är bland den mest potenta, kåta, sinnesutvidgande och pardonlösa som man alls kan höra.<BR>Jerry Lee föddes i den djupa Södern, i närheten av Ferriday, Louisiana, och hans pappa var farmare men också hembrännare som hade tillbringat tid i fängelse för den sidosysselsättningen. Egentligen skulle Jerry Lee ha blivit frikyrkopredikant. Men han valde (tack och lov!) den breda vägen i stället.<BR>Jerry Lee gifte sig första gången när han var 17 år. Utan att bry sig om att ta ut skilsmässa ingick han sitt andra äktenskap vid 23 års ålder 1958. Med sin 13-åriga kusin Myra Gail.<BR>När nyheten om äktenskapet kom befann sig Jerry Lee på turné i England. Myra Gail var med och hennes pappa, J.W. Brown, spelade bas i bandet. Den engelska pressen brast samfällt ut i moraliska rytanden och med ens var Jerry Lees karriär stenkall. <BR>Han kom tillbaka först tre?fyra år senare, då som suverän countrysångare med hits som Would You Take Another Chance On Me?, Another Place, Another Time och What?s Made Milwaukee Famous (Has Made A Loser Out of Me).<BR>Nu är han gammal, men mirakulöst nog ännu vid liv. En ny platta, The Pilgrim, ska ha spelats in. Men ännu inte kommit ut. Dock är Jerry Lee Lewis en fighter. -Utan honom ? en väldig massa mindre rock ?n? roll i -livet än vad som nu är fallet.<BR>Om katten Malin är en rock ?n? roll-katt låter jag vara osagt. Men en cool cat är hon. Definitivt. Och till nästa gång: Lev Väl. Samt JÄTTESTOR rekommendation av Elizabeth Georges nya och mycket omfattande kriminalroman När ingen ser (Prisma, översättning av Ulla Danielsson). En triumf!