Libertines ska återförenas, visste ni det? Det gjorde inte jag. Tydligen ska de göra två spelningar i sommar, festivaler i England. Om man inte levt utan typ elektricitet de tio senaste åren vet man förstås att Libertines är ett klassiskt engelskt band. 00-talets märkvärdigaste faktiskt. Ungefär som Happy Mondays på 90-talet, Smiths på 80-, The Clash på 70-, Kinks på 60-. Och så vidare . De förfinade ett revolutionerande uttryck, kan man säga om man känner sig lite pretentiös. Har ni läst vad jag skrivit tidigare vet ni att jag inte ryggar för att vara det. På sätt och vis är den ju rolig, den här återföreningen. Den officiella hållningen är visserligen att man bara ska spela gamla låtar på bara och endast dessa festivaler. Men Pete Doherty antyder att man pratat om att göra mer. Dessutom var Libertines ett sådant band som sprutade ur sig nytt som andra sprutar ur sig årets vinterkräksjuka. Så vad den officiella hållningen än må vara så tror jag det är befogat att hoppas på nytt i just det här fallet. Annars är det ju lite äckligt det här med återföreningar. Finns snart inte ett band som inte finns på nytt och spelar sina gamla dängor för folk som redan hört dem 2000 gånger. Känns ju inte helt fräscht. Förhoppningsvis får de bättre betalt den här gången i alla fall, så är det försvarbart på åtminstone ett plan. Jag ser på nöjesjournalistik som på nästan allt annat: man bör gräva där man står men med blicken fäst vid horisonten, framåt. Nöjesjournalisten har ett ansvar att leta rätt på det nya (om det inte ramlar rätt i knäet på en, men det gör det ju nästan aldrig) och därefter informera andra om detta. Sedan jag satt här senast och skrev har jag dock gjort annat. Jag har inte hållit mig ajour. Jag har ingen aning om vad som hänt och händer i nöjesvärlden, inte i världen, inte ens i Luleå och Norrbotten. Mitt förslag är följande. Om ni har ett grymt band med en Myspace-sida eller en demo eller liknande, skicka det till mig (mailadress uppe till vänster) och om jag gillar det så skriver jag om det. Ok? Det kan till och med hända att jag skriver om jag inte gillar det. Jag tycker det är viktigt med det lokala. Om exempelvis Hotad Apa, Magnus Ekelund eller Vikta Fåglar spelar live eller, ännu roligare, släpper en skiva är det värt att uppmärksammas helt enkelt för att de är bra (eller dåliga). Men mest av allt för att ingen annan lär göra det. Luleå är sorgligt efterblivet när det gäller att ta den lokala kulturen på allvar, att problematisera den, som man gör med allt annat. Det är inte så konstigt, det finns inga riktiga forum för den. Inga skivbolag, knappt några ställen att spela på och definitivt ingen som lyssnar på den som man lyssnar på Libertines. Det är dåligt. Jag tycker bra vore bättre.
