Krönika: Nu bryr vi oss bara om nuet

Av någon anledning ignorerade jag insikten att rotandet i nostalgi-garderoben oundvikligen skulle föra med sig en stor dos högstadieångest och följde därför något naivt ingivelsen att gå 26 år tillbaka i tiden. Det kändes helt enkelt som en bra idé. Jag skrev in "year:1983" på Spotify och fick upp 6.561 låtar. Jag sökte på Flickr och fick mer än 20 gånger så många bilder. Mållös satt jag gapandes framför skärmen. Ögonen som pingpongbollar, öronen som tefat. när det mesta av vår kultur har digitaliserats, kommer det att vara möjligt att göra något som liknar kulturella tidsresor genom att välja att uteslutande omge oss av musik, filmer, tv-program, böcker, radioinslag, bilder, texter, ljud från en viss tid och så vidare. Kanske kan den sortens filtrering till och med utgöra en kommande affärsidé för fiffiga upplevelsenasare. Männi-skor som dragits till retrotrender har hittills alltid bara använt sig av vissa element i en äldre kultur för att skapa sig en ny image, med nutiden som fond. Möjligen kan vi snart veckla ihop den där fonden och välja att återuppleva en tid på ett mycket mer heltäckande sätt än tidigare. Men frågan är om vi kommer att vara intresserade. En av de mest tydliga kulturella förändringarna i dag är ju hur vårt intresse för gårdagen och framtiden drastiskt har minskat. I stället fokuserar vi enbart på nuläget. Det mest tydliga tecknet på detta är de statusuppdateringar som vi gör via sociala medier som Facebook och Twitter. På ganska kort tid har en halv värld valt att lägga både den tid som nyss passerat och den som ligger framför oss åt sidan, för att i stället gång på gång skildra det pågående: Just nu gör jag d-e-t-t-a. Tänk på känslan du får när du ser en tre dagar gammal dagstidning ligga på bordet. Då vet du precis vilken inställning till det förflutna som vi håller på att göra till ledstjärna i livet. tveksam kan du ställa dig följande frågor: när intresserade du dig senast för gårdagens facebookuppdateringar? Eller de twittermeddelanden som dina vänner skrev i förrgår? Vi vill inte längre bara få ett budskap förmedlat till oss i efterhand, vi vill också vara aktivt deltagande i förloppet när det förmedlas. Som vanligt får kulturella förändringar av den här sorten först följder för medierna, vars hela affärsidé - fram till nu - har varit att komma först med det som redan har hänt. Går något förlorat i den här utvecklingen? Ja, antagligen. Det vet vi inte riktigt än. Exakt hur realtidstrenden kommer att påverka oss på ett djupare plan återstår ju att se. Eller rättare sagt: att uppleva.

Krönika: Nu bryr vi oss bara om nuet

Plötsligt fick jag för mig att det var 1983 igen. Radion spelade David Bowies Let´s Dance och språkreseplanet landade i Margaret Thatchers allra kallaste England.