Jag tycker det är synd att väldigt många festivalfilmer hittat ut på nätet innan festivalen ens har dragit igång. Den flitige kan tanka hem ett flertal av de filmer som headlinar festivalen. I och för sig får jag en bioupplevelse på en av Stockholms trevliga biosalonger och nedladdaren får en tv-upplevelse. Detta är ett tveeggat svärd. Att en festivalfilm sprids på nätet genererar prat om den. Det är samma syfte som filmskapare har när de skickar in sina verk till filmfestivaler. De vill att alla ska snacka om den senaste och hippaste filmen, som förhoppningsvis är deras. Nedladdningssajterna gör att dessa filmer når ut på ett helt annat sätt långt efter att festivalen är slut. Klart det finns positiva saker i det. Det negativa är att folk kanske slutar gå på filmfestivaler för att innehållet finns tillgängligt hemma. Det är tråkigt hur filmer som Winter’s Bone setts av halva Sverige innan den ens fått biodistribution. De som står bakom filmen är värda att få pröjs så att regissören Debra Granik kan fortsätta göra bra filmer. I och för sig är hon nu hårdvaluta i branschen efter en vinst på Sundance-festivalen och har inga problem med att få jobb. Mitt tips till hennes (och andras) filmbolag: sätt ut en "donera"-knapp på er webbsajt så att illegala nedladdare med dåligt samvete ska få möjlighet att bidra när de varit olydiga och brutit mot lagen. Jag misstänker att de gärna pröjsar efter att de sett Winter’s Bone. Men bäst av allt är om de väntar till den 21 januari för att se en av 2010 års bästa filmer då den kommer på bio. Hoppas att biografer i Norrbotten snappar upp den, och att norrbottniska biobesökare är smarta nog att gå på den. Det är en mörk historia som utspelar sig i white trash-miljö som har vissa inslag av detektivhistoria. Den kvinnliga huvudkaraktären strålar lika mycket som Lisbeth Salander. En rykande färsk film som du inte hittar på nätet är Alejandro Gonzáles Inárritus Biutiful. Den handlar om en underklasspappa, och förmedlare av svart arbetskraft, som fått prostatacancer och vet att han endast har någon enstaka månad kvar att leva. Hans liv är långt ifrån välordnat, men ändå måste han göra sitt bästa för att planera sin bortgång. Det visar sig vara omöjligt för honom att inte lämna lösa trådar efter sig. Rörande, gripande, ja alla sådana känslor. 21 gram-regissören Inárritu är en mästare på att ge biobesökaren känslostormar. Den roligaste filmen så här långt är Ricky Gervais och Stephen Merchants Cemetery Junction. Den utspelar sig i 1970-talets England och handlar om tre kompisar som ägnar sig mest åt att festa, skämta och ragga på tjejer. Väldigt rolig, men i detta fall har faktiskt dess dvd-release hunnit ikapp den. Om någon enstaka dag kan du stoppa in den i din spelare därhemma och njuta av filmen - helt lagligt. Gör det! Nu ska jag fortsätta stressa från biograf till biograf för att spana in filmer, intervjua filmskapare. Åtminstone där har vi en sak som illegal nedladdning aldrig kommer att kunna erbjuda. På en filmfestival får du och jag sitta någon enstaka meter ifrån filmskapare och skådisar som Gus Van Sant eller Holly Hunter. Ibland har de väldigt mycket intressant att berätta. Fler filmtips från festivalen: Gudar och människor, Monsters.
