Ge mig dina finaste drömmar. Dina mäktigaste fantasier om bergstroll och drakar. Släng in lite himmelrike och alver som kommer med god mat. Eller, förresten, ge mig dina innersta och mest personliga bilder av ett paradis. <BR>Inte? <BR>Nej, det känns inte så fränt. <BR>Men vad gör man när tre av ens mest betydelsefulla fantasifoster till historier blir film? Liftarens guide till galaxen, Landet Narnia och Kalle och chokladfabriken kommer ha världspremiär inom ett år eller så. Hur ska man förbereda sig på tre så intressanta filmers anstormning? Hur ska man förbereda sig på att plötsligt få ett facit på hur den elaka häxan, fabriken med choklad och Zaphod ser ut? <BR>De som diggar Sagan om ringen, Star wars och Potter-storyn vet att det inte behöver vara någon fara. Men jag tycker nog ändå att det är med viss vånda som jag ser på trailers till de här filmerna. Det är som att de skriver ens drömmar, ritar fantasierna och sedan kan du sluta med allt det där. Det är ingen idé att ha din egen bild, för det är den gemensamma bilden som ändå kommer styra om en stund. När de här tre rullarna haft premiär är världen enig. ?Så här ser det ut.? <BR>Men om jag hade makten att stoppa film-erna, skulle jag göra det? Absolut inte. <BR><BR>jAG KOMMER ATT se dem, precis som jag rotade fram deras trailers hos apple.com, jag kommer att snacka om dem och dissekera dem. Jag kommer att lära mig replikerna och drömma i bilder med Johnny Depp som chokladfabrikör. Det är helt sjukt. Jag kan inte värja mig. <BR>Vi har varit med om det många gånger förut. Men det känns som att med Pixar, Dreamworks ? eller vad de nu heter ? är allt möjligt. <BR>Den flygande mattan är inte längre en produkt av en bluescreen-effekt. Nej, nu flyger mattan. Och människor som flyger, granater som filmas ur fågelperspektiv och zeppelinaren som sprängs (se: En långvarig förlovning på bio. En bra film!) är lika självklara som en biljakt i French Connection. <BR>För en sådär fem år sedan gjorde jag en intervju med Pixars ? då ? senaste stjärna. Det var för en av våra kvällstidningar. <BR>Killen som jag intervjuade hade animerat en film med en grön glad alien som sjöng I will survive och sedan fick en discokula i huvudet. Vi skrattade oss kissnödiga. Jag höll tummarna för snubben. Det var grymt det han gjorde. Men det finns gränser. Jag tror det i alla fall. Men jag hoppas jag har fel. De snor våra fantasier och tjänar pengar på dem. <BR>De kommer köra limousin in i himlen. <BR> I väntan på de där filmerna så konstaterar jag att Bob Marley (som hade fyllt 60 bast i söndags) och min farsa föddes dagarna efter varandra. Nuff respect! <BR> Jag är så innerligt trött på Håkan Hellström och hoppas att hela Sverige känner likadant. <BR> Det finns hopp. Jag vet det.
