När det är som bäst, brukar jag tänka, är det som i Beppe Wolgers Ur en kos dagbok. Minns ni den?
"Vaknade. Åt lite hö. Två strån fanns kvar. Tittade på Majros. Hon stod kvar på sitt gamla ställe. Tittade på Örsvart. Hon stod kvar på sitt gamla ställe. Regnar ute. Blev mjölkad."
Precist och lakoniskt. Den ena dagen är den andra lik.
När min arbetsdag är som bäst, är det lite så. Den ena rutinen följer på den andra, inga stora variationer, inga komplikationer, inga sensationer.
Åt frukost. Borstade tänderna. Promenerade. Drack kaffe. Skrev. Drack mer kaffe. Åt en macka. Skrev. Åt lunch.
För min del kommer det inte på fråga att gå raka vägen från sängen till arbetsrummet och sätta mig och jobba i morgonrock. Jag behöver de kringgående rörelserna, förberedelserna, likadana varje dag. Jag går samma vägar, följer samma vatten, passerar samma byggnader, rundar samma uddar. De vardagliga greppen är ledstången in i berättelserna, uppför trappan till övervåningen med nybryggt kaffe i muggen.
Jag skriver huvudsakligen på en roman nu, häromveckan började jag om för femte gången på ett år. Det kan tyckas tröstlöst, men så är det alls inte, tvärtom har min entusiasm hela tiden stigit, för varje omstart har jag kommit allt närmare den glödheta kärnan.
Jag tror att jag är där nu. Där berättelsen bultar, där känslan vibrerar, där romanen har sin hemvist.
Beppe Wolgers ko tuggar och drömmer om stordåd. Hon reser till New York, blir popstjärna, ordnar fred i världen. Jag dricker kaffe och bygger mina luftslott. Jag leker gud, skapar liv, blåser ande i människor, ger dem en historia. Stora saker, men knappt ens mätbara, någon kilobyte per dag bara, svårt att redogöra för i soffan på kvällen, lätt att börja tvivla på betydelsen av.
Det är väl därför jag behöver rutinerna. Upprepningen som ramar in, som placerar det abstrakta i en handfast tillvaro. Det ena som löser av det andra.
Efter lunch tar jag en promenad igen, läser lite, vilar, kokar te, sätter mig och skriver en stund till. Sedan kväll och natt och nästa dag börjar det om.
"Vaknade. Åt två höstrån. Tittade på Majros. Hon stod kvar på sitt gamla ställe. Tittade på Örsvart. Hon stod kvar på sitt gamla ställe. Det regnar."