Debatten om de utsatta kvinnliga skådespelarna i den svenska teatervärlden på SR Ekot och i DN den senaste tiden gör mig väldigt bekymrad. För dig som inte följt: Ekot och journalisten Jesper Lindau gjorde en undersökning om hur vanligt det var med sexuella trakasserier inom scenkonsten, där medlemmar ur teaterförbundet fick svara anonymt på frågorna. 1.672 skådisar svarade. Och de fakta som kom fram var minst sagt skrämmande. Nästan 30 procent av de svarande skådisarna (539 personer) hade blivit sexuellt trakasserade på teatern, hos kvinnorna var siffran så hög som 45,5 procent. Varannan alltså. I 30 procent av fallen fanns det dessutom något typ av krav kopplat till trakasserierna, bland dem rollbesättning och lön. På DN debatt sprang Lena Endre till undsättning och svor sig fri från att tro att varannan av hennes kollegor blivit utsatta, något var fel. Helena Bergström var dock inte alls förvånad: "Detta ligger djupare än vem som tafsade på vem. Det handlar om maktstrukturer och trakasserier som pågår konstant. Det finns så många som vill ha en roll, hela yrket handlar om att behaga. Men ämnet rör mer än så: för några år sedan var jag inbjuden till tv för ett inslag om curlingmammor. Ungefär samtidigt skulle Mikael Persbrandt och Thorsten Flinck dit i egenskap av Stora skådespelare. Jag spelade Hamlet då, men satt i tv-soffan som mamma." berättade Helena i samma tidning. Tyvärr finns det ingen som helst anledning att misstro vare sig Ekots granskning eller Helena Bergström. Lika lite som det finns anledning att tro att detta bara skulle gälla Dramaten i stora Stockholm. Hur ser det ut på Norrbottensteatern? Vill vi veta? Detta rör inte bara de enskilt drabbade, hela kultursverige har ett problem. För hur ska vårt kulturliv kunna göra det den är till för, bryta normer och vara det som sätter ord och bild på vår samtids svåraste frågor i ett sådant klimat? Så länge "myten om det stora konstnärsgeniet" som en man, som får bete sig hur som helst med alkohol (på jobbet), kvinnoaffärer, divalater och lögner (läs exempelvis Filters reportage om Persbrandt-skandalen) utan att ställas till svars på grund av att han är "ett sådant geni" - då har vi, teatervärlden och kulturen i stort enorma hinder framför oss. Tyvärr gör inte eliten av Sveriges journalistkår mycket för att förändra heller. Så länge Fredrik Skavlan i SVT:s största intervjuprogram kan bjuda in Pernilla August, en av vår tids största skådespelare i Hollywood, och vara så förblindad av sin egen manliga världsuppfattning att han lägger halva intervjutiden på frågor som "Hur kan man vara en bra mamma och jobba i Hollywood?" Då hjälper inte vi heller till ett dugg. Inte frågade Skavlan sjubarnspappan Stellan Skarsgård hur han kan vara en bra pappa och jobba i Hollywood? "Hinner du med barnen Stellan?" Nej, den kom aldrig. Det stora manliga geniet fick dock betydligt fler frågor kring sexscener och divalater i Hollywood, än kring vardagssysslor som vem som lägger barnen.
