Kul. Inte riktigt samma glädje som när Tomas Tranströmer fick Nobelpriset i litteratur för två år sedan, men vansinnigt roligt ändå.
Hon har ju förhandstippats förut, den kanadensiska författaren Alice Munro.
Och nu fick hon det, till mångas glädje. Hon är ju läst. Finns på pocket, där det lilla bokförlaget Atlas troget stött hennes utgivning på svenska.
En novellist där den tillsynes ganska händelselösa vardagen fylls med livets stora frågor. Stora romaner i litet format som ska läsas långsamt.
Nu också aktuell i den svenska utgivningen med Tiggarflickan (se recension) som gavs ut på engelska första gången 1978 och som blev hennes litterära genombrott.
Ja, jag tillhör dem som sällar mig till hennes beundrare. För att lyckas med konststycket att skriva och närma sig livets väsen i det lilla formatet är få förundrat. Många behöver så många fler ord för att närma sig det Munro klarar i en bisats.
Och när hon får mottaga priset på Nobeldagen den 10 december blir hon en i en mycket exklusiv skara. Den 13:e kvinnan som tilldelats priset av samtliga 110 Nobelpristagare i litteratur.
Det var inte för inte som Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund började sitt anförande med att tillkännage att årets pristagare var en kvinna. Kritiken mot den manliga dominansen bland de utsedda pristagarna har med all rätt varit stor genom åren. Otaliga har påpekat det faktum att det finns många stora författarskap där pennan hålls av en kvinna men att utnämningen av Nobelpriset i litteratur följer samma patriarkala strukturer som övriga samhället. 13 mot 97. Tydligare kan det inte bli. Sedan kan man tala om kvalitetsbegrepp till leda. Faktum kvarstår - 13 kvinnor 97 män.
Därför finns anledning att glädja sig lite extra åt årets utnämning. Inte för att Alice Munro är en äldre dam av kvinnligt kön, utan för att ett välförtjänt och briljant författarskap uppmärksammats kanske trots att hon är kvinna.
Till sammanhanget bör dock nämnas att tre kvinnor fick Nobelpriset under 1990-talet, fyra (inklusive Munro) har fått det under 2000-talet. Förhoppningen är givetvis att kritiken påbörjat en vidgad urvalsprocess hos ledamöterna i Svenska Akademien.
Men tipset är dock att vi nog får vänta på nästa kvinnliga pristagare. Att ge det till en kvinna två år i rad har aldrig hänt. Det skulle ärligt vara en skräll.