Jag ser Fröken Julie i veckan, och tänker på hatet.
Det är en bejublad version där skådespelerskan Anna Pettersson - känd från tv-deckaren Höök som utspelade sig i Luleå med omnejd - gör alla roller själv.
När det närmar sig slutet tvärstannar hon i texten.
Hallå, frågar hon sig själv och publiken, varför måste Julie dö?
Jamen hallå hallå, det vet man väl att hon måste dö. Hon har ju haft sex med betjänten!
Okej, men han då?
Anna Pettersson vägrar sticka kniven i sin Julie. Vägrar gå med Strindbergs text, med hela historien som skriker: HON SKA DÖ.
Nej, det ska hon inte.
Jag ser klippet när kronprinsessan Victoria delar ut pris till Årets homo, Jonas Gardell, på Gay-galan och blir rent rojalistisk när hon står där och omfamnar publiken och säger att vi ska torka tårar med våra bara händer.
Det är modigt och vackert och faktiskt helt revolutionerande, jag undrar om något kungahus i världen har gjort något liknande, men även då tänker jag en stund på hatet.
Var går gränsen?
Ska de hota att våldta henne också?
När man drar i trådarna i det där trasslet som kallas näthat så kan olika linjer framträda. En är förstås det som debatterats i veckan: att kvinnor ofta hotas med våldtäkt när de säger vad de tycker. Det handlar inte enbart om att hata åsikten (vilket vore helt okej) utan hat mot kvinnan som yttrar den.
En annan är att hatet riktas mot den som vill försöka göra gott. Som vill bjuda in syriska kunder till sin ICA-butik, som tycker att tjejer ska få gå på toa ifred och ha rätt att hävda sin åsikt, eller som Louise Hoffsten berättade om i veckan: skänka vinsten från ett tv-program till projekt för hemlösa.
Det går att skönja en tydlig avsikt där. Det som i all vår tradition, i religionerna och humanismen och i FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter, betraktas som det goda attackeras, hånas och förlöjligas: att sträcka ut en hand till din nästa, att öppna din dörr för en människa i nöd, att hjälpa, att stå upp för varje människas okränkbara rätt.
Egentligen ville jag inte skriva om hatet, inte låta det infektera och nästla sig in mer. Polisen ska ingripa mot brotten, punkt. Olaga hot är ett brott som kan ge böter eller fängelse i upp till ett år. Punkt.
Jag vill hellre skriva om kärleken. Att vi är fler som älskar än hatar, och att det är dags att visa det.
Filosofen och Nobelpristagaren Bertrand Russell fick en gång, 87 år gammal, frågan om vad han ville säga ifall intervjun skulle hittas av människor om tusen år, likt Döda havs-rullarna.
"Love is wise, hatred is foolish", svarade han.
Andra världskriget låg inte så många år tillbaka, hans ord var inte bara ord.
"Vi måste lära oss att tolerera varandra, vi måste lära oss att stå ut med det faktum att en del människor säger saker vi inte gillar. Bara så kan vi leva tillsammans. Om vi ska leva tillsammans, och inte dö tillsammans, måste vi lära oss en slags barmhärtighet och en slags tolerans som är absolut avgörande för ett fortsatt mänskligt liv på den här planeten."
Det var bara det.