Krönika: Kul om ni hade vågat mer

Definitionen på ?folket? är: ?människor som gillar Magnus Uggla, Lena Philipsson, Lars Winnerbäck, The Ark och Robyn?. Festivalen har gjort enkätundersökningar och dessa var de fem mest efterfrågade bokningarna. Det är förstås sant att många gillar det här artisterna. Men det är också viktigt att komma ihåg att många inte gör det. När man vid varje enskild bokning utgår från policyn att artisten ska generera så mycket publik som möjligt riskerar det att slå bakut. Man stänger ute alla med en mer alternativ musiksmak. I syfte att locka stor publik söker man minsta gemensamma nämnaren, men för många blir den gemensamma nämnaren så liten att det inte är värt 500 kronor i inträde.<BR>Jag är inte dummare än att jag förstår att det krävs stora folkliga artister för att en sådan här festival ska gå runt. Men jag tror ändå att Storsjöyran i Östersund har hittat ett koncept som gör färre människor besvikna. Mainstreampubliken kan knappast klaga, av PDOL:s fem toppnamn kommer alla utom Robyn även att bevista Storsjöyran, lägg där till Ulf Lundell. På den mer alternativa sidan finns några riktigt tunga internationella namn i och med Phoenix, Solomon Burke och Dizzee Rascal. Storsjöyran, som också går av stapeln den här helgen, bjuder dessutom på många av de mest intressanta artisterna på svenska indiescenen. Festivalen lyckas alltså med konststycket att tilltala både braksvennen och musiknörden.<BR>Det är en stor sak att begära något liknande av PDOL. En satsning på ett ambitiösare musikutbud för att locka till sig de med musiksmak utanför mittfåran kräver oerhört mycket. Artistbokarna måste ha fingertoppskänsla och ett brinnande musikintresse, och dessutom en hel del pengar att leka med. Jag kan förstå att en kommersiellt driven gatufestival kör på ett enklare och säkrare koncept, men det hade varit roligt om de vågade spänna bågen lite mer.

Krönika: Kul om ni hade vågat mer

? Vi ger folket vad de vill ha, säger Annacarin Johansson, VD för Piteå dansar och ler.