Krönika: Kirunafestivalen - överraska mig!

Klimatet är hårdare än någonsin - åtminstone om man ser vad som hänt Hultsfredsfestivalen. Gone. Finito. Bye bye. Peace & Love i Borlänge går i stället bättre än någonsin. Ännu har ingen av de norrbottniska festivalerna kastat in handduken och sagt: "Nej! Vi orkar inte mer. Det blir inget i år!". Sådant hoppas jag också att vi slipper. Min önskan är att festivalerna omkring mig bara blir bättre och bättre så att de övertygar oss om deras rätt att existera. Förra årets festival i Kiruna var en väldigt fin upplevelse där jag såg några riktigt bra konserter och upplevde en god stämning. Turbonegro och Thåström sticker ut som särskilt häftiga och minnesvärda upplevelser. Årets line-up ser ut att vara en ganska tunn historia, åtminstone på pappret. De stora akterna förra året var Thåström, Lundell, Turbonegro, Jerry Williams, Takida (som drog mest folk) och Timbuktu. I år lägger Kirunafestivalen särskilt mycket krut på ett visst band från Eskilstuna, skivaktuella Kent. Jobbigt för den som ogillar Kent. Lyckligtvis tillhör inte jag en av dem. Utöver Jocke Berg och hans gäng får vi uppleva Amanda Jenssen, Markus Krunegård, The Ark, Imperial State Electric och Dead by April. Jag hoppas att festivalens själ har nått hela vägen till mitt hjärta när det väl är söndag (och jag är helt utarbetad efter flera dagars slit). Just nu känns det inte som att Kirunafestivalen kan toppa förra året. Men vem vet. Överraska mig! När jag tittar i programmet känns torsdagen och fredagen som ganska tomma. Men när man väl är på plats kanske det känns annorlunda. Det finns trots allt en klubbscen som kan komma med oväntat bra grejer som ger mervärde. För jag litar inte på att endast Kent, Amanda Jenssen och The Ark gör jobbet för mig. Det är med skräckblandad förtjusning som jag kastar mig in i den norrbottniska festivalsommaren. När jag läste mina gamla blogginlägg från 2009 års festival i Kiruna insåg jag att arbetet sträckte sig från förmiddagen till natten - och till och med morgonen. Det kan vara grymt slitsamt samtidigt som det är skoj. Festivalupplevelsen är trots allt något annat för en nöjesjournalist, jämfört med den vanliga besökaren. På gott och ont. Förhoppningsvis möter vi intressanta artister som delar med sig av intressanta funderingar om livet och artistskapet. Sådant kan ni bara läsa om i tidningen då vi återger mötet. Den vanliga besökaren har dock fördelen att han eller hon kan lämna en spelning som inte längre är värd att se. Medan jag står kvar och kanske lider. Eller så står jag kvar där och älskar det jag hör och ser. Jag hoppas på det sistnämnda. Vi ses därute i festivalsommaren.

Krönika: Kirunafestivalen - överraska mig!

I dag öppnar Kirunafestivalen portarna och därmed går startskottet för festivalsommaren i Norrbotten (och Sverige).