Det sista man vill få är besök av jultomten. Åtminstone i den form han visar sig i den finländska svarta komedin Rare Exports. Där är han ondskefull och bryr sig väldigt lite om ifall barnen varit dumma eller snälla. Han är mer intresserad av att sprida ond, bråd död i sin omgivning.
I går fick jag möjligheten att se denna film som inte kommer att få någon svensk biografdistribution. Vill man se Rare Exports just nu är det en resa till finska Kemi som gäller. Risken finns dock att filmen mosar sönder julkänslan som du idogt byggt upp. Men den är rolig, ungefär på samma sätt som Gremlins.
När ett amerikanskt forskarlag stör jultomtens evighetslånga dvala börjar det hända grejer i en vintrig by i norra Finland. Jultomtens medhjälpare, tomtarna, dyker upp från ingenstans och börjar svinga yxor och andra tillhyggen.
Tre finska jönsar och en pojke tillfångatar en figur de misstänker är jultomten. De ska hålla den skäggiga mannen som gisslan för att få loss en lösensumma.
I eftertexterna hittar man namnet Anna Björk, en producent med Luleå som bas. Jag tycker det är skoj att svenska pengar gått till Rare Exports, just för att projekt av den här typen är sällsynta i norra Europa. Varför lyckas vi (läs Sverige) så sällan med genrefilmer?
Nu har finländaren Jalmari Helander, som regisserat och skrivit manus, gjort en komisk skräckis genom att omdefiniera myten om jultomten. Det måste finnas många filmskapare i Sverige som har samma lekfulla inställning till film som Helander, men som inte lyckas göra den där galna och roliga rullen de drömmer om.
Rare Exports kanske inte har spelat in några större pengar på bio i världen, men den är ganska omtalad på filmsajter som Ain’t It Cool News. Även om det kan vara svårt att tjäna snabba pengar så finns chansen att man gjort en kultfilm som funkar i längden.
Det är värt något.