Krönika: Julen är här
Julkrönika med Rolf Nilsén
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nä, det är nog inte någon idé att ens försöka komma undan. Någonstans där borta är det ju alldeles tydligt julen som avtecknar sig.
Julaftonen står där borta på söndagen och avvaktar (obönhörligt) och Ingvar Oldsberg är beredd att som SVT:s substitut för Arne Weise tända ett ljus till hela det TV-tittande svenska folket och utbrista i ett ihärdigt GOD JUL.
Lite på göteborgska, så där då, blir det väl. Eller Oldsbergska. kanske. Nä, inget ont menat: Ingvar Oldsberg är en genuint "go´ göbbe" och han kommer att vara ett perfekt och pålitligt sällskap för många på julafton. Ensamma och julgrupper.
Men julklappar kan vi väl bara hoppa över, eller hur? Fick jag önska mig en enda så vore det i så fallatt de gav fasiken i att riva Fritz Olsson-huset i Luleå.
Något lite kan väl sparas av det gamla Luleå i centrum och hur många tusen har inte köpt sina förlovnings- och vigselringar hos Fritz Olsson? Och har därmed minnen förknippade med huset.
Huset är helt enkelt synonymt med Luleå. Så låt det för Guds skull få vara kvar!
Men kanske kan vi ändå inte helt hoppa över julklapparna? Låt mig då, så här i sista skälvande stund, få nämna ett parl böcker som är väldigt roande att läsa men som kanske ändå inte räknas till den riktigt seriösa litteraturen (vad vet jag?).
I vilket fall som helst: att få de här böckerna i julklapp gör vem som helst glad och lycklig. Hoppas därför att just ni får det!
Listboken av David Wallechinsky och Amy Wallace (Bonniers, översättning av John Eje Thelin och Leo Andersson) kom ursprungligen ut redan på 70-talet, men har kommit i åtskilliga reviderade upplagor sedan dess.
Här handlar det om nästan femhundra sidor av "onyttigt vetande" - men vad är det då som är "nyttigt vetande"? Det här är ju hur roligt som helst och det går i princip inte att slita sig från de många olika kategorierna, som kan vara nästan hur bisarra som helst.
Som exempelvis: 28 dåliga recensioner av kända böcker, 6 dödsdömdas sista ord, 27 saker som föll ner från himlen, 16 fall där människor dödats av Gud, 4 bevarade penisar (OK då - det handlar om Napoleon Bonapartes, den ryske helbrägdagöraren Grigorij Rasputin, gangstern John Dillinger och den japanske förbrytaren Ishida Kichizo), 8 nära på oförstörbara människor och en myckenhet annat av samma synnerligen underhållande karaktär.
Man blir garanterat sittande mycket länge när man börjar ägna sig åt Listboken. Och därefter kan man ju lämpligen övergå till K-märkta ord - från kalasbyxor till fluortant av det K-utmärkta teamet Staffan Bengtsson och Göran Willis (Semic).
Här förklaras på ett lättsamt och stimulerande sätt de popord som så tydligt har reflekterat och definierat den tid somde har förekommit i. Exempel: hurtbulle, bingo, lapplisa, pepita, papperspelle, plankstek, snabbis, tevehallåa, twist och velourman.
Bengtsson och Willis skriver kunnigt och faktaberikande, både detaljerat och roligt och med många belysande bilder också. De har redan i många TV-program och böcker dokumenterat sin djupa kärlek till svunna tider och olika platser och tidsmarkörer. Här är nu ännu en byggkloss i deras pågående tidsstapel, av god klass.
Foga till denna lysande helhet också gärna Pojkarnas nostalgibok - Det skimrande 50-talet av Hans "Lelle Printer" Dahlman (B. Wahlströms) och ni riskerar att få en mycket trevlig jul och avslutning på det här året.
Dahlman, bekant som satiriker och underhållare, redovisar hela 50-talet, år för år, på ett påtagligt lättsamt men ändå innehållsrikt sätt.
Hyland, Stålfarfar, Knivsta Sandberg, Tumba-Tarzan, är bara några få av de namn som virvlar förbi under genombläddringen av den här boken - om idrott, underhållning, politik, diverse mer eller mindre stora händelser och allt möjligt annat mer eller mindre 50-talsmässigt relevant. Och en skatt av samtida bilder därtill, naturligtvis!
50-talet kanske inte skimrade så väldigt mycket medan det pågick. Men i den här boken gör det det!
Och i det sammanhanget måste ju också passa på att få protestera mot en helt onödig nedläggning av ett radioprogram.
På söndagar klockan 08.00 på morgonen sänds sedan länge ett ärkenostalgiskt önskeprogram som heter Hits - men inte längre. Riktigt rolig lyssning, av plattor som annars i princip aldrig spelas.
Nu har det beslutats att det här programmet ska försvinna. Mycket tråkigt och jag undrar: varför i all världen då?
Det undrar programledaren Paul Szyra också, som har varit lite lagom syrlig de senaste veckorna när han berört nedläggningsbeslutet.
Programmet sänds ju redan nu på en minst sagt avig tid, men har likafullt en trogen skara av lyssnare. Vad är det som stör med det - nej, tänk om och låt Hits - men inte längre få vara kvar!
Och missa nu för allt i världen inte de filmiska begivenheter som erbjuds på lördag kväll i SVT 2, självaste uppesittarkvällen alltså.
Då visas Livet är underbart och Ett päron till farsa firar jul. Två absoluta höjdare inom julfilmgenren.
Den förstnämnda är en av amerikansk films allra största klassiker, från 1946 och i regi av Frank Capra - med James Stewart i spetsen av en rollista som tindrar av fina namn.
Den handlar om godhetens betydelse och det går inte att säga annat än att den är en mycket hjärtlig upplevelse.
Film nummer två handlar om Chevy Chase som ska organisera sin tålmodiga familjs julfirande. Det går naturligtvis åt helvete och alldeles speciellt mycket så när Randy Quaid dyker upp, som konstant äggtoddyberusad svåger.
Dem ser vi. Och låter oss övertygas om att det är jul.
Och jag vet ju var jag skulle vilja befinna mig allra helst just nu. I New York, vid Rockefeller Centre, och den praktfulla julgran som står uppställd där. Sedan på någon mysig bar i närheten, med Sam Adams lager, Maker´s Mark bourbon eller något allmänt ångande varmt i glasen och kanske lite snö som faller trivsamt utanför fönstren.
DET skulle vara en jul att stillsamt bedja om!
Men nu säger katten Malin och jag ett jättestort GOD JUL och GOTT NYTT ÅR! och konstaterar i alla fall att:
Äventyret fortsätter.