Krönika: "Jag ville inte förenkla eller förringa skivan"

Jag har ett problem med att reducera text. Inte så att det hämmar mig stilistiskt, eller att det skulle vara svårt på något sätt. Jag kan skriva kort eller långt, djupt eller dumt. Det är inte det. Det är inget av det. Problemet är att jag får lite dåligt samvete. Man kan tänka att det borde gå inflation i recensenter. Gratis skivor, skriva ned sina åsikter, bli läst och tilldelad ett visst förtroende som auktoritet. Och dessutom få betalt. Man kunde tro att fler borde göra det. Men faktum är att det kommer långt fler skivor än vad som recenseras. Det finns ju såklart en hel massa fullt legitima anledningar till detta. Men det är inte det den här texten handlar om. Det handlar om utrymme som inte finns. Skivor ingen skriver om. Recensioner som inte rymmer det man vill säga. Johan Heltne släppte en fantastisk skiva förra året. Den skrev jag aldrig om, trots att jag kunde ha gjort det. Det var mycket enklare, och mer brådskande, att få ihop hur många tecken det nu var om Backyard Babies och Charlotte Perelli. Typ. Heltnes Vetenskapliga bevis för att Jesus lever är en skiva vars like jag inte hört sedan Talk Talk var på tapeten. Men jag kunde inte göra skivan rättvisa på det utrymme jag hade till mitt förfogande, eller med den tid jag hade på mig att skriva det. Med Bob Hund hände något liknande. Grönt ljus på nya skivan är en av de märkvärdigaste låtarna någonsin på svenska. En lång poetisk berättelse, underbara melodier, fantastiska ljud. Jag ville beskriva hur Thomas Öbergs röst är bättre än någonsin, körerna. Att jag inte alls ville förenkla eller förringa vare sig skivan eller Kraftwerks betydelse för hur den låter. Jag skrev om Kraftwerk utifrån något slags antagande att de uppfattas som typiska, fast de inte alls är det. Deras musik innehåller så mycket mer. Bob Hunds med. Jag ville förklara att det var något bra med hur det låter som en fortsättning på det Öberg och Jonas Jonasson gjorde med Sci Fi Skåne. Att de övriga medlemmarna i Bob Hund verkligen tillför det som saknades på den skivan. Men det rymdes inte. Men ändå. Jag gör ju också skivor, jag är medveten om dessa sorgliga förutsättningar och jag kan bara hoppas att Johan Heltne och Bob Hund är det med. Och att de någonstans känner hur mycket jag älskar det de gör.

Krönika: "Jag ville inte förenkla eller förringa skivan"

Jag skrev om Bob Hunds nya skiva, jag gav den en fyra i betyg men jag ville skriva så mycket mer om varför. Så är det ofta.