Krönika: "Jag och en vän tittar på Family Guy

Illa kvickt får vi byta kanal ifrån det djävulsprogram vi låtit våra ungdomssinnen besudlas av: en tecknad serie. De första gångerna försökte jag låtsas som ingenting. Nöp mig i armen, funderade. Hur gammal är jag nu igen? 16 år, just det. Och jag befinner mig i ett land som i sin nationalsång stoltserar med att vara frihetens land. Inte kan de förringa min ålder? En gång skulle jag på skolbal. Som en del av den amerikanska skoldanstraditionen ska själva dansandet föregås av en middagsbjudning. På den middag jag var bjuden till satt tre par i övre tonåren - och deras föräldrar. Nyp, nyp, NYP i armen. Hur gammal är jag? Allvarligt talat, nämn den svenska tonåring som frivilligt (!) låter mamma och pappa vara med på första dejten - eller, ännu hellre, den svenska tonåring som inte hellre ligger i ett hål i jorden än har mor och fars vakande ögon över sig under en så viktig stund. Själva balen visade sig inte vara nämnvärt annorlunda. När musiken saktat ner och bara paren fanns kvar på dansgolvet rörde man sig stelt och obekvämt på armlängds avstånd från varandra. Vi andra, kompisgäng och singlar, vi tog några kakor och en plastmugg saft innan nästa låt. Mellanstadiekänslan var så påträngande att jag halvt om halvt väntade mig att någon skulle bilda min nostalgifavorit tryckarringen, så hade känslan av Barnens hus-discokulor, Ryska posten och A-Teens varit fulländad. Jag skulle kunna fortsätta till oändligheten och vidare - om gången när det krävdes föräldratillstånd för att se en film där de säger "Fuck", om 16-åringar som måste marsch i säng klockan tio varje dag, eller om hur flickor och pojkar måste sitta i olika ändar av skolbussen för att förebygga problem ... och varje gång har jag nypt mig i armen. Jag är fortfarande 16 år. Men när verkligheten motbevisat mig tillräckligt många gånger om får man till slut inse: med amerikanska mått mätt är jag mycket yngre än så.

Krönika: "Jag och en vän tittar på Family Guy - ett djävulsprogram"

Det är en helt vanlig vardagskväll i California. Jag och en vän slötittar på TV, just nu är det Peter Griffin i Family Guy som underhåller. Så dyker vännens mamma upp i dörröppningen och utbrister "USCH! Det här är ingenting för barn!"