Krönika: Innefest utan träskfyllan

Det här måste vara det bästa sättet att genomföra en festival på. Inomhus.Det är så fruktansvärt skönt att slippa campingen, lika skönt är det att slippa ens se ett tivoli eller för den delen alla de där vidriga godisremmarna, och langosen, som folk trycker i sig. Och träskfyllan, som lockar fram allt det sämsta hos alla de värsta, håller sig utanför, på gator och torg. Visst är folk fulla även på Umeå Open men det där som annars är synonymt med festivaler finns inte inomhus och därför hänger det heller inga smockor i luften. Och det regnar aldrig.Umeå Open måste vara den trevligaste festivalen av dem alla. Det är uppstyrt, bekvämt och snällt. Och med det kanske bästa svenneprogrammen av dem alla.Det enda som är tråkigt är att publiken är så ung. För mig alltså, självklart inte för dem. De flesta i min egen ålder orkar inte åka på sånt här längre. Vännerna blir färre och färre  för vart år som går, precis som på alla andra festivaler. Var är ni någonstans? Har ni vuxit upp?Snart är det bara jag kvar.  I övrigt:Marit Bergman fick ställa in sin konsert på grund av flygförseningar men det berörde inte mig nämnvärt. Det var mycket roligare att se Lykke Li, som fick flytta sin spelning till Idun på grund av det. Hon var asbra och drog dessutom mest publik av alla konserter jag såg.Vad grymt det var inne på dansgolvet på Klubb Freja.Folkets hus är som en labyrint, men ändå great för en festival. Det är ju roligt att gå runt.Umeå Open är nog enda festivalen där man får ett kvitto i garderoben. Det var inga stora utländska dragplåster i år. Trist.Det blir paniktrångt när några tusen pers ska ha ut sina jackor samtidigt.Det luktade ljuv varmkorv på hela övervåningen. Jag åt två.