Den här krönikan ska handla om film. Men först vill jag bara göra ett statement: Jag skulle aldrig - aldrig - trycka i mig en Billys panpizza. Det finns liksom inget som är bra för mig i den där ost- och degbiten.
För andra är det viktigt att avstå kött. Att välja närproducerat, KRAV-märkt eller att inte välja Nestlé. Det är ingen överdrift att vi idag har koll på vad som passerar strupen.
När det kommer till film verkar många av oss dock svälja nästan vad som helst.
Jag vet inte riktigt när det hände, men det var rätt tydligt. Plötsligt tog det bara stopp. När karln en kväll stannade en sekund för länge vid Two and a half men vid zappandet, slog det slint.
– För i piiip, ta bort det där piiip skitprogrammet. Jag vill inte se nån piiip gubb-piiip som piiip piiip piiip #*&%!
Ja, ni fattar.
Jag fattade dock inte först. Vad det var som egentligen störde så förbaskat. Jag menar, dålig kvalitet ramlar en ju över mest hela tiden. Men så utkristalliserade det sig ett mönster. Det var inte bara ärketönten Charlie Sheen. Det var perspektivet. Utgångspunkten. Bristen på kvinnlig sådan.
När Folkets hus och parker-biograferna Bio Rio (Stockholm), Roy (Göteborg), Spegeln (Malmö) och Röda Kvarn (Helsingborg) tillsammans med Rättviseförmedlingen och WIFT (Women in film and television) nu lanserar den nya filmmärkningen A-märkt, kan en inte annat än jubla.
Det där A:et (som i approved, godkänd) är en slags konsumentupplysning, en märkning av film som kan användas av biografer, festivaler, tidningar och filmtjänster. För att en film ska bli A-märkt ska den innehålla minst två kvinnliga karaktärer med namn som någon gång under filmen samtalar med varandra om något annat än män. Helt enligt det så kallade Bechdeltestet.
Testet kommer från den tecknade serien Dykes to watch out for av amerikanska Alison Bechdel, som formulerades i serieavsnittet The Rule 1985. Enligt initiativtagarna till A-märkt, är Bechdel överlycklig för det svenska påfundet.
Framför mig ser jag ett gäng Charlie Sheen-snubbar som sitter och suckar och muttrar något om winning. Och nä, A-märkt film behöver ju inte nödvändigtvis vara bättre än icke A-märkt film. Men. Det demokratiproblem det faktiskt är att inte få ta del av berättelser från både mäns och kvinnors perspektiv, synliggörs. Och här han vi faktiskt möjlighet att på ett väldigt enkelt sätt kunna göra ett val.
I sann 5:2-anda kan man ju annars också göra som Wanda Bendjelloul som står bakom bloggen Feministisk filmfasta. I ett slags cineastiskt experiment, vill hon se vad som händer om man ratar filmer gjorda av män för män. Så här skrev hon vid ett tillfälle:
– Det kan bli som i fredags, då jag fick lösa korsord istället. Det gick 118 filmer på tv men bara 7 var gjorda av kvinnor, och ingen av dem gick på de vanliga kanalerna!
Fotnot: Monica Z, Vi är bäst och Hotell – som samtliga går på bio just nu – har alla blivit A-märkta.