ROLF NILSÉN: Krönika: Grattis, Rolling Stone

Jag har tillbringat mycket tid de senaste dagarna med att läsa artikel efter artikel i det digra och tusende numret av den amerikanska tidskriften Rolling Stone, som jag för övrigt rekommenderar alla intresserade av seriös och välskriven journalistik (i allmänhet) och av musik- och populärkulturell journalistik (i synnerhet) att försöka få tag på och ta del av. Det tusende numrets fram och baksida består av tredimensionella plattor och framsidan har inspirerats av Beatles gamla Sgt Peppers-omslag och där finns ett antal ikoner från de nästan 40 år (plus ytterligare några) som Rolling Stone har existerat avbildade. Jag tittar och känner utan besvär igen Bob Dylan, Mick Jagger, Keith Richards, Bono, Madonna, Bruce Springsteen, Aretha Franklin, Janis Joplin, Chuck Berry, Jimi Hendrix, Beatles, Eric Clapton, Jerry Garcia, Michael Jackson, Jim Morrison, Johnny Carson, Jackson Browne, Johnny Cash, Martin Luther King, Muhammad Ali, John & Yoko, Quentin Tarantino, Jerry Seinfeld, Stevie Winwood, David Letterman, Simon & Garfunkel, Robbie Robertson, Axl Rose, Bill Clinton, Andy Warhol, Billy Joel, John F. Kennedy, Britney Spears, John Belushi, Allen Ginsberg, Martin Scorsese, Jimmy Carter, Robin Williams, Bob Marley, Tom Cruise, John Travolta, The Clash, Marvin Gaye, Steven Spielberg, Ronald Reagan, Frank Zappa, Roy Orbison, Buddy Holly, Malcolm X, James Taylor, Arnold Schwarzenegger, Eddie Murphy, Ray Charles, Sting, Prince, Riichard Pryor, Johnny Depp, Pamela Anderson, Sinead O´Connor, Tom Wolfe, Little Richard, William S. Burroughs, Muddy Waters, James Dean, Darth Vader, David Bowie, Neil Young, Elvis Presley, Bette Midler, Bobby Kennedy, Bo Diddley, Willie Nelson, George Lucas, Richard Nixon, Marlon Brando, Francis Ford Coppola, , Keith Moon, Nelson Mandela, Joni Mitchell, Tina Turner, Clint Eastwood , Al Gore, Pete Seeger, Woody Guthrie och ytterligare en handfull personligheter också. Han som skapade tidskriften heter Jann S. Wenner och han var bara omkring 20 år när han, tillsammans med den betydligt äldre musikjournalisten Ralph J. Gleason (som dog 1975), 1967 skickade ut det allra första numret av Rolling Stone, från ett stökigt och trångt kontor i San Francisco. Nästan omedelbart blev tidskriften ett språkrör för den så kallade Counter Culture. Rolling Stone höll sig på vänsterkanten, stödde hippies, droger (åtminstone mindre tunga sådana) och skrev gärna - och mycket! - om artister som många andra tidskrifter kanske inte brydde sig så väldigt mycket om. Jann S. Wenner satte in annonser där där texter efterlystes - ?är de bra så kanske vi trycker dem, vi kanske till och med betalar för dem?. Sedan blev tidskriften ett universitet för unga och begåvade och radikala skribenter och fotografer och speciellt under 70-talet var den formlig plantskola för det som kallades för ?The New Journalism?. Många klassiska reportage publicerades här: Tom Wolfes om de första astronauterna - ?The Right Stuff?, Timothy Crouse om de reportrar som kuskar runt på en presidentvalsturné - ?The Boys On the Bus?, Joe Eszterhaus om äventyraren Evel Knievel, Grover Lewis filminspelningsreportage med Paul Newman, Robert Redford, Sam Peckinpah och Robert Mitchum, samt texter av Greil Marcus, Jonathan Cott, Dave March, cameron Crowe (som endast tonårig skickades ut på turnéreportage med Allman Brothers, Led Zeppelin, ZZ Top med flera), Gerri Hirshey, Ben Fong-Torres, Lester Bangs och tjogvis med andra skribenter som har avsatt djupa spår inom den moderna journalistiken. Inte minst även Hunter S. Thompson, som fick alla sina viktiga och genreöverskridande reportage som Fear and Loathing In Las Vegas och Fear and Loathing On the Campaign Trail publicerade i tidskriften. Thompson, som begick självmord förra året, var en djupt självdestruktiv men stundtals nästan pinsamt begåvad skribent, som skapade den sub-litterära genre som han kllade för ?Gonzo? och där sanningen kanske inte var det allra viktigaste, utan hur man själv som skribent förhöll sig till det man för ögonblicket skrev om. Från början var det Baron Wolman som tog de flesta fotografierna. Han ersattes som chefsfotograf av Annie Liebovitz och under årens lopp har även fotografer som Herb Ritts, Albert Watson, Matthew Rolston, Anton Corbijn, Richard Avedon och Mark Seliger associerats med tidskriften. 1985 fick jag möjligheten att besöka Rolling Stones huvudkontor i New York, beläget på Fifth Avenue, och intervjua både reportern David Fricke och chefredaktören Jann S. Wenner (som har förblivit på denna sin post under alla år och fortfarande gör det). Det var, tycker jag fortfarande, något mycket stort. Wenner tog emot på sitt stora kontor, var hur vänlig som helst, nickade mot en gitarr som stod i ett hörn och sa att han hade fått den av Pete Townshend i The Who och sa att han ?aldrig någonsin blivit less på det han gjorde?. - Det här är ett privilegium. Jag hoppas att jag fortfarande är kvar när vi gör det tusende numret. Det kommer att bli minnesvärt! Det är Wenner. Och numret blev mycket minnesvärt. Själv har jag en samling av tidskriften omfattande så där 700-800 nummer. Något av det käraste som jag äger. Det är för övrigt katten Malin också. Och det vet hon om. Till nästa gång: Lev Väl. Samt rekommendation av just det ovan omskrivna tusende numret av Rolling Stone. Den förblir en av världens bästa tidskrifter.

Rolf Nilsén: Krönika: Grattis, Rolling Stone

På grund av att i morgon tisdag är = Nationaldagen, som numera även = en helgdag och tidningsfri dag (åtminstone när det gäller Kuriren), så jackas tisdagskrönikan fram och publiceras alltså redan i dag.