Det var inte så länge sedan som jag såg Liam Neeson prata om sin lyckliga familj i The Daily Show with Jon Stewart. Nu är familjen förkrossad efter att Neesons fru, skådespelerskan Natasha Richardson, dog i en nybörjarbacke när hon försökte lära sig utförsåkning. Nyheten fick mig att reflektera över hur livet imiterar konsten. Ni kanske kommer ihåg att Liam Neeson spelade en ensamstående far i sorg i Love Actually. Han grät innerligt över sin förlust i filmen. Det måste kännas märkligt för honom att befinna sig i samma situation i verkligheten. Jag vet inte om hans forna roll gör sorgen lättare eller svårare att hantera. En annan sak som är ironisk. Dödsfallet kom när Liam Neesons karriär började blomstra i och med actionrullen Taken. I den spelar Neeson en före detta regeringsagent vars dotter blir kidnappad av brutala gangsters. Neeson sparkar arsle i filmen och räddar sin dotter. En av Neesons största kassasuccéer sammanfaller alltså med förmodligen den största förlusten i hans liv. I Love Actually löste regissören Richard Curtis Liam Neesons problem på ett busenkelt sätt. I slutscenen vid flygplatsen parade han ihop den sörjande fadern med supermodellen Claudia Schiffer. Min gissning är att det inte blir lika enkelt i verkligheten. Det är inte alltid som livet imiterar konsten. Natasha Richardson är dotter till Tony Richardson och Vanessa Redgrave, alltså en del av Redgrave-klanen. Det betyder att det är en stor grej när någon i familjen dör. På olika nätforum kan man läsa hur användare analyserar de berördas hantering av sorgen. "Varför ser alla så oberörda ut i bilder som är tagna vid begravningen och när de kom och gick från sjukhuset?", skriver användaren filmfanatic101 på Internet Movie Database. Att någon riktar en zoomlins åt vårt håll och fyller hela minneskortet när vi mår som sämst är något man helst vill slippa. Men jag kan se en positiv aspekt i det. När kändisar dör är det på sätt och vis träning för oss att hantera dödsfall, och det drabbas alla av så småningom. Jag är inget stort fan av Deepak Chopra. Men häromdagen sa han något som tål att citeras: "We’re all on Death Row" (ung. vi har alla dödsstraff).
