På 1990-talet skrev så historikern Samuel P. Huntington boken Civilisationernas kamp, i vilken han förutspådde att efter kalla kriget så kommer den primära källan till konflikter att utgöras av kulturella och religiösa identiteter. Alltså: att krig i första hand inte längre kommer att orsakas av politik och ideologier utan snarare av kultur och religioner.
Jag tror att det kan ha varit en fatal förutsägelse. Jag tror att det har blivit en slags självuppfyllande profetia. För när den 11 september hände så verkade det så självklart, civilisationernas kamp tycktes vara ett faktum, kan man tänka att många amerikaner tänkte. Arabvärlden, muslimerna, "terroristerna", har tornat upp sig som de nya största fienderna. Inte minst på film. Men den här gången fungerar det inte. Det går inte att acceptera dessa onda araber som på film är onda bara för själva ondhetens skull. Det är så politiskt inkorrekt som det bara kan bli. Vilket det visserligen har varit även tidigare, för hela grejen med dessa filmiska fiender bygger på okunskap och fördomar. Men världen är inte lika dum nu som den var för 25 år sedan. Wikipedia har gjort oss för smarta. Vi köper det inte längre. Och det spelar också roll att det kan tyckas vara ett så tydligt val den här gången. Att det är så uttänkt. Att man använder dessa fiender för att man vill elda upp deras symbolvärde, förenkla för att sälja. Där finns en utmärkande skillnad gentemot tidigare "fiender"; filmindustrin har inte varit lika medveten om dessa anspelningar på rädslor förut. Nu är det som att de gör allt med mening. Och i samma veva tycks de ha förlorat all fokus, där de står, handfallna och oförstående, inför det där med internet.Industrin har helt tappat bort oss filmälskare. Inte minst i vår beskärda del av världen. Sett ur ett par norrbottniska ögon ser filmbranschen för bedrövlig ut. De har helt skurit av oss. Det finns knappt några distributionskanaler kvar och de filmer som väl tar sig ända hit upp håller alltför många gånger en vedervärdig klass.
Den enda kanalen som finns och som fungerar är att ladda hem filmerna illegalt. Bor du i Norrbotten och vill se en film när den är aktuell så måste du i typ 99 fall av 100 ladda hem den för att kunna göra just det. Därmed har filmpubliken, som borde vara filmbolagens största målgrupp, helt plötsligt blivit deras största fiender. Och det är inte längre folket som står för rädslorna utan de finns nu hos filmproducenterna. Vilket väl är som det borde vara; publiken ska inte vara rädda för sina filmproducenter, det är filmproducenterna som ska vara rädda för sin publik. Men tyvärr blir följderna av detta att allt blir än mer likriktat. De säkra korten blir de enda korten och det är väl därför vi lever i uppföljarnas tid. I veckan kommer ju till exempel Indiana Jones tillbaka, i sommar Arkiv X, och så vidare. Men det finns hopp. Jag förutspår att det ännu en gång kommer vara de kreativa visionärerna, de autodidakta kulturskaparna, som kommer att gå i främsta ledet och rycka upp filmbranschen. Precis som den stora regissörsvågen sträckte ut sin räddande hand på 1970-talet (Coppola, Scorsese, Spielberg med flera). Fast den här gången kommer det inte att vara konstnärlig frihet och innehåll som utgör revolutionen, utan det kommer snarare att handla om medel. Om ekonomi, om distribution och om tillvägagångssätt. Den nya vågens filmskapare kommer återigen att göra filmer för publiken och dessutom se till att de som vill kan och har råd att se dem.Slutsatsen går ut till alla filmbolag:
Filmutbudet suger. Om ni vill att publiken ska betala för att se era filmer kan ni ju börja med att erbjuda dem möjligheten att faktiskt göra det. Erbjud folk - även norrbottningar - att se era filmer innan de kommer ut på internet och dessutom i högre kvalitet. Jag lovar att det kommer att bli en succé. För övrigt suger de flesta av era filmer. Måste ni vara så värdelösa jämt? Ta i lite för en gångs skull. Gör nåt bra och sluta klaga.