Krönika: En zon som väcker tankar

Jag utsatte mig själv för serieskaparen Rod Serlings besynnerliga historier i ung ålder. De lämnade ett avtryck som jag fortfarande försöker bearbeta. Nu när jag, vid 29-års ålder, bestämt mig för att ännu en gång beträda Zonen tar jag risken att tillintetgöra de där gamla upplevelserna. Men nej, det är ingen fara, jag älskar fortfarande Twilight Zone, visar det sig. En historia som gjorde ett särskilt djupt intryck var avsnittet A Stop at Willoughby som handlade om en desillusionerad man, vid namn Gart Williams, som har en krävande och kontrollerande fru och en hänsynslös chef. När han varje dag pendlar med tåg mellan hemmet och jobbet drömmer han sig bort till ett enklare och mer harmoniskt liv. En återkommande fantasi är byn Willoughby där alla är glada och lever i en Huckleberry Finn-liknande existens. En dag frågar konduktören Gart om han skulle vilja kliva av i Willoughby. Och det vill han förstås. Klipp till verkligheten. Gart Williams har just hoppat av tåget och lämnat sin tunga vardag bakom sig. Han ligger död i diket. En likbil där det står Willoughby & son har kommit till platsen för att ta reda på hans kvarlevor. Avsnittet har samma ångestladdade känsla som många av de bästa film noir-filmerna. Huvudpersonen är ofta en man som är ensam och uppgiven. Man kan känna att de där skuggorna i de mörka miljöerna när som helst kan vända sig emot honom och sluka upp det sista han har kvar. Jag älskar det. Men jag kan inte riktigt hålla med om budskapet, som är att vi människor inte har någon kontroll alls över vår existens. Jag håller mig helst långt borta från Willoughby i verkligheten. När jag lyckades se Twilight Zone var serien redan gammal skåpmat. I årtionden hade den provocerat tittarnas verklighetsuppfattning. När serien kom i slutet av 1950-talet hade Amerika och världen mycket att bearbeta. Dessutom pågick Kalla kriget. Här kom en serie som fantiserade kring heta ämnen som kriget, bomben, utforskning av rymden, teknologiska framsteg och vår dödlighet. Likt andra science fiction-skapare maskerade serieskaparen Rod Serling sina sociala kommentarer i märkliga och fantasifulla berättelser. I avsnittet Third from the sun flyr två familjer sin planet undan ett kommande kärnvapenkrig. De stjäl ett rymdskepp från en armébas och sticker iväg ut i yttre rymden. I den avslutande twisten inser vi att de här människorna inte är jordbor. De är på väg till det tredje klotet från solen - Jorden. Bara för att slippa undan kärnvapnen. Ha! Det finns kärnvapen där också. Det är lustigt hur man kan beskriva något som verkar ovidkommande och ändå uttrycka sig med total klarhet. Allegorin är ett fantastiskt verktyg som Rod Serling och gänget bakom Twilight Zone använde så väl.

Krönika: En zon som väcker tankar

Om du kollar närmare på min bylinebild i botten av sidan och kan se något fullständigt crazy i blicken är det förmodligen 1960-talsserien Twilight Zones fel.