Det här är historien om hur en teaterrecension blev till en krönika i stället. Eller utan omskrivningar en skitdag på jobbet helt enkelt. För den planerade resan till Kiruna i måndags för att bevaka den omskrivna teaterföreställningen Jag ringer mina bröder, slutade snöpligt på Bodens station. Det handlar helt enkelt om ett tåg som blev försenat, inte det första och säkerligen inte det sista, men lika olyckligt när det än händer.
Enligt tågtidtabellen hade jag två timmar tillgodo för att ta mig till Folkets hus i Kiruna efter ankomst. Hotellrum var bokat, liksom returresan till Luleå klockan 05.50 dagen därpå och som sagts lite tid att mätta magen innan föreställningen skulle börja.
Men efter att ha stressat för att hinna klart arbetsuppgifter före min avresa började en osäker väntan på Luleå tågstation.
Inget tåg, ingen information.
Ett tåg kom. Tyvärr inte Norrtåg utan SJ:s vagnar som skulle avgå till Kiruna på kvällen. De resenärer som hoppats och klivit på det tåget fick lydigt kliva av igen, till ännu en väntan.
Cirka en timme senare än beräknat avgår tåget till Kiruna, ingen jätteförsening kan tyckas och jag trodde fortfarande att jag hade en timme tillgodo vid ankomst. Den förhoppningen grusades snabbt.
Det var nämligen inte säkert att det signalfel vid Gällivare som orsakat förseningen var åtgärdat. Dessutom fanns det fortfarande tågsträckor där hastigheten begränsats. Det var mycket osäkert om tåget skulle anlända till Kiruna klockan 18.35. Det råd jag fick var att kliva av i Boden och ta en buss tillbaka till Luleå.
Andemeningen var att det inte går att lita på tågtrafiken. Bokstavligen "du vet hur det är med tåg". Så plötsligt befinner jag mig i Boden i väntan på en buss tillbaka till Luleå, inte så lite besviken. För möjligheten att se föreställningen Jag ringer mina bröder fanns bara i Kiruna innan den vänder söderut för att åter spela några föreställningar i Malmö innan den läggs ned.
Den största sorgen är trots allt att tilliten till tågtrafiken gick på knock. Det är synd. För även om den tilliten tidigare har naggats i kanten, är tåg det klimatsmarta valet. Och visst, tågresenärer bör vara utrustade med tålamod, men även det tålamodet har sin gräns. För mig passerades den gränsen i måndags. Nästa gång tar jag bilen för att försäkra mig om att hinna i tid. Tyvärr.