Krönika: En ny sorts jul

Det fanns en tid när svenska tomtar var små och grå, julmust var modernt och en "far" stod i köket och lade in sill och provade nubbe och en "mor" gled runt och stack i potatisar, kollade skinka och bläddrade förstrött i en psalmbok. Barnen satt i finkläder och tindrade framför en julkrubba och kanske kom en farbror Olsson på besök och hälsade god jul. Snön låg vit på taken och ni fattar. Det var samma tid som folk skrev låtar om välsignad juletid.
Det var innan Karl-Bertil Johnsson kom med Den Nya Julen. Han brakade in i all sin socialistiska prakt och tog den sociala misären hela vägen in i vardagsrummen. Och det var med honom som jultraditionerna började ifrågasättas. Om det var okej att köra på som vanligt, eller om man kanske skulle skapa nya traditioner. Några kanske hann med att dela ut sina julklappar till hemlösa precis som Karl-Bertil, men sen kom åttiotalet och ifrågasättandet handlade nog mest om att skita i traditionerna. En stilla undran över vad julen egentligen handlar om. Presenter? Något om Jesus? Kampen mellan coca-cola och julmust? Flest antal utekvällar av årets alla veckor?
Åtminstone har vi (det yngre gardet) genererat flera nya sorters julfiranden. Oftast har det med klapparna att göra. Några exempel som jag hört de senaste dagarna:
Inga klappar alls
100 kronors gräns per klapp
Skriva en text (eller hitta speciell dikt) till varandra (vilket fick en viss familjs kapitalstarka medlem att reagera starkt).
Lottning om vem som ska köpa julklapp till vem (varje person får bara en julklapp)
Klassikern: "bara till barnen"
Ge pengar att handla för på mellandagsrean
Eller som Icahandlaren Leifs halvalkade kompis Peter sa till mig en gång:
"Skippar julfirandet i år, köper en klapp till mig själv i stället. Kanarieholmarna, två veckor".
Nu var inte den där Peter just min generation, men sökandet efter att skippa den traditionella julen finns där även hos oss. Den klassiska julen är lite outdejtad. Ta julborden till exempel. Alltid någon som är vego nuförtiden och skinka blir det inte tal om. Alternativt finns det någon matintresserad familjemedlem som varit i Afrika och som axlar julbordsansvaret med värsta böngrytan. Förresten är det nästan ingen som har tid att fira jul. Projektanställningar på annan ort, eller plugg på någon utsocknes friskola är ett par anledningar att bara stanna hemma över julafton, eller okej. Några dagar under julhelgen. Men sen kommer vår generation Pippi-jul in i det hela. Den delen där alla kompisar går hem till en kompis (Pippi) och har fest. Typ krögarpippi som har julfest och det infaller alltid på juldagen. So long psalmbok och krubba och frossa i julbordsrester. Hello hemvändare.
I Pussredakionen finns åtminstone två exempel på ovan nämnda alternativjul. Men vi har i och för sig tagit jullov, som ni kanske märker. Ingen bilaga, inga frasiga mittuppslag. Bara ett litet ensidigt julkort i dag. Bara jullov. Jullovet är en tradition som ingen kommer att skita i än på ett tag. Inte heller traditionen med julfest, och nyårsfest. Även om ingen riktigt bestämt sig vad som ska hända. Det är nämligen inte bara ljusets och Jesus födelsehögtid, det är också stora musslarhögtiden. (Mussla: att medvetet undvika att ge besked i tid till sina kompisar som bjudit in till jul- eller nyårsfest). Alla söker den ultimata festen och väntar till dagen före innan de bestämmer sig.
Som en liten hjälp i det beslutet har vi listat en del av julens alla nöjen, festligheterna bortom krubban, så att säga.
Nästa nummer av Puss kommer den 17 januari.
Till dess, från oss alla, till dig och bara dig: en riktigt god jul!