Krönika: En hyllning till Lukas

Byline: Mia Olofsson Sveriges radio sänder hans röst genom landet. Jag ligger på våran hårda kökssoffa, förbannad över historieboken och alla krig som fyller dess hundratals sidor. Jag ligger och bryter mig in i de små osynliga sprickorna i taket och lyssnar. Min kropp, den fylls med värme. Lukas räknar upp saker han är dålig på. Han har inget körkort, han kan inte måla eller teckna. Och sen säger han: "Men allt annat är jag bra på" Ja, tänker jag. Förtrollad. Jag är i en helt annan sfär. Jag tillhör rummet, SR:s strömmande frekvens och jag tillhör Lukas Moodysson. Jag brukar säga att de som inte tycker om honom inte förstår honom. De som avskyr Ett hål i mitt hjärta har inte läst hans dikter. Lukas säger i radion att han just nu är inne på att fotografera, stillbilder. Lukas förklarar att han har störst respekt för B-fotograferna på filminspelningarna. Lukas har en fru som heter Coco och är serietecknare. Jag reser mig upp, slår på alla radioapparater i hela huset, det går inte att fly. Jag känner mig så fylld med liv. Är det någon som förstår? Lukas gick på dramatiska institutet i Stockholm. De flesta som går där formas och gör en film som "Hotet". Lukas tillfredsställde svenska folket med Fucking Åmål och Tillsammans för att sedan slå oss rakt i magen i våra Svenssonssoffor. Ärligt talat har jag aldrig uppmärksammat hans filmer. Det är hans dikter som segrat. Det är något som har varit o-Lukas i hans filmer. Tills han slog oss rakt i magen. Då blev han Lukas. Någon säger att han har träffat honom flera gånger då han har betett sig som ett fån. Jag blir nästan övertalad. Men avfärdar det. Lukas är ett geni. Lukas är en vetenskapsman. Lukas är sanning. Lukas säger vad han tycker och vad han vill. Han vill våga ändra på samhället. Men mest av allt är Lukas min idol och gör så att jag lämnar vardagen tappar rytmen för rad brytningar och uppfinner något nytt. Lukas Moodysson fyller mig med mer inspiration än någon annan.