Kirunas filmfestival Arctic Light har krympt något i år då varken Vittangi eller Gällivare är med och samarbetar. Trots den motgången har entusiasterna bakom festivalen fått ihop ett gediget program som kan lysa upp bioduken. Jag hoppas att eldsjälarna bakom Arctic Light fortsätter att kämpa för sin festival som har möjligheten att visa något smalare filmer än vad vi nuförtiden är vana vid när vi går på bio. Arctic Light är dock inte en festival som är ute efter att locka till sig enbart filmnördarna - storfilmer som Inception, Kick-Ass och Toy Story 3 visas också. En av ljuspunkterna under det norrbottniska nöjesåret har alltså dragit igång för det 21:a året. Inte illa. Av de filmer jag redan sett är den finska bastudokumentären Den nakna mannen starkast. Något inbundna finska män öppnar sig inför kamerorna i den trygga bastumiljön. Filmarna går verkligen i närkamp med den typiska mansbilden. Ett tiotal män återger de största händelserna som skett i deras liv inför kamerorna. De gråter ofta. Så djupt att snoret rinner. Och det smittar av sig på den som tittar. Regissörerna Mika Hotakainen och Joonas Berghäll har gjort en odyssé i Finland där de letat fram lustiga figurer på samma sätt som Filip och Fredrik ständigt gör, men först och främst har de hittat gripande historier från alla samhällsskikt. Dokumentärfilmen har som bekant fått en ordentlig renässans de senaste åren. När jag skannar igenom Arctic Lights program så fastnar jag för flera dokumentärer utöver den finska bastufilmen. Intressanta ämnen brukar betyda intressanta dokumentärfilmer. Den nya filmtekniken har gynnat regissörer som velat ge sig ut i den karga verkligheten med så lite utrustning som möjligt. Redan på 1960-talet blev kamerorna bärbara och då kunde filmteam jobba självständigt och i liten skala. Dagens små kameror har gjort filmare än mer mobila, och nuförtiden kan man till och med smygfilma utan att bära på en stor kappsäck där grejerna ligger gömda. En film som har nytta av utrustning som inte väger så mycket är Armadillo. Den danska krigsdokumentären har setts av fler än 100.000 i hemlandet. Likt danskarna har vi soldater i Afghanistan så denna film är högaktuell för Sverige. Vi följer soldaternas sexmånaderstjänstgöring. Den går in på listan "Måste ses". Den norrbottniska filmaren Ingela Lekfalk behandlade en brännhet fråga i Hur kunde hon. Löpsedlarnas hiv-kvinna blev med hennes film en människa av kött och blod. Hennes brott var att hon skaffade barn och gifte sig med en man utan att berätta om sin sjukdom. Klart sevärd. Andra dokumentärer som visas och har intressanta ämnen (men som jag ännu inte sett): Space Tourists - vi får följa med upp i rymden med rymdturister, I den vita svartbjörnens marker - en filmare försöker få se en livs levande svartbjörn. Ska du på Arctic Light så glöm inte dokumentärerna.
