A) Facebook. Aldrig hade jag kunnat tro att 2008 skulle bli året då satan tog över internet. Att signa upp sig på Facebook är att ge upp rättigheterna till sitt liv; sin mail, privata bilder, sitt underliv. Större delen av vår vakna tid går åt till att kolla Facebook. En kort egenhändigt utförd undersökning bland mina vänner visade att de kollar sin facebook mellan 40 och 50 gånger om dagen. Det är ju inte friskt. Om vi inte har något intressantare att fylla våra dagar med än att titta på bilder på våra vänner på en skärm så tycker jag vi är förlorade. Kanske var 2008 året vi dog själsligt. Vi läser inte böcker, vi träffas inte, i stället lägger vi upp bilder på oss själva. Och varför? Vi ska visa världen hur lyckade vi är, alla ska få se hur roligt vi har haft det i helgen. Snacka om att vara fånge i bekräftelsens tid.
Symptom: Större delen av din dag (och natt) går åt till att fundera på om någon taggat dig eller skrivit på din wall. Och efterskalvet blir till den starkaste upplevelsen av obehag du haft i modern tid. Då tiden stannar, då allt blir tyst, det är tiden mellan inloggningen och att du kommer in på din sida. Är det sunt att lägga upp 700 bilder på sig själv på Facebook? Jo, om ens liv utspelar sig där, då är det faktiskt ytterst relevant.
B) Enya. ”Keltisk hissmusik” tänkte jag första gången jag hörde Enya på någon Absolut music-skiva under mellanstadiet. Men nu, elva år senare är Enya en del av Sverige, hon är som en infryst spermie som aldrig kommer att åldras. Enya har nu släppt tio album, och 2008 kom hennes senaste. Denna terror måste få ett slut.?
Symptom: Du vaknar på natten med svett rinnandes längst benen, du har hört konstiga röster i drömmarna. Du tror fortfarande att det står en celtisk new age kör och sjunger runt dig likt en begravningscermoni i skogen. Ingen fara, det är Enya. Släpp aldrig in hennes musik i ditt hem så kan ditt psyke fortfarande vara reparerbart. Vem lyssnar på detta?
C) Bloggar. Det sökord vi svenskar googlat mest år 2008 är Blondinbella och det säger egentligen allt, vilket äcklar mig. Vi blev redan 2005 infekterade av bloggviruset, nu har det gått så långt att det är en lika stor självklarhet som ost på mackan.
För de flesta i Sverige i dag är livet inte en kamp för att få mat på bordet, vi har få orosmoment och vi hittar därför nya saker att uppehålla våra tankar med.
Bloggar ger direkt stimulans, snygga tjejer, mode, truliga blickar. Det är våra nya skvallertidningar, som vi tidigare läste hos frissan. Alla kan ha sin egen och vem som helst får titta in.
Det finns givetvis fördelar med bloggar, varje kvinna/man kan göra sin röst hörd och det finns givetvis mycket bra med det. Men idiotin överskuggar dessa, såsom det mesta i vår värld.
Symptom: Du har ingen verklighetsuppfattning. En vän tvingar ut dig på skogspromenad och du kan för allt i världen inte förstå vad folk gör där. Du tappar fattningen och får en manisk bloggabstinens. Du sätter dig på närmsta sten och söker frenetiskt efter trådlöst nätverk på mobilen, tårarna rinner från kinden och när du väl kommer in på nätet känner du dig som en tom tunna som måste fyllas med meningslös information.