Funderar man över Norrland som koloni bör man ha distans och om k-ordet ska ha betydelse måste det klarläggas. Bland historiker diskuteras själva företeelsen, uppstod kolonialväldet med spanjorernas utplundringar på 1500-talet eller med engelsmännens på 1800-talet?
Kolonin erövrades, det är viktigt, den befästes och utplundrades, dess styre var inte eget, utan kolonialmaktens. Regelmässigt var kolonialtiden grym, förutom att den vilade på rättslös makt. Kung Leopold blev rik på att stjäla Kongos koppar, först personligen och sedan å Belgiens vägnar. Han lät hugga händerna av kongoleser. Inte bildligt utan på riktigt.
Kolonialfrågan om Norrland är retorik, ofta prydd med rikskanslern (och lagmannen över Norrland) Axel Oxenstiernas ord från 1600-talet: ”I Norrland hava vi ett Indien, om blott vi förstå att bruka det”. Enda problemet med citatet är att det inte går att belägga. Säkert vet vi att riksrådet Carl Bonde i ett brev 1635 hoppades att Pite Lappmark skulle bli ”de svenskas Västindien” med sina hägrande silvertillgångar.
Ord från en stormaktens 1600-tal som sökte gruvrikedomar för att finansiera krigsambitioner. Sala silvergruva lämnade bara ½ ton om året, tänk om vi kunde komma upp i Sydamerikas 250 ton? Gruvor nu som då, rikedomens hägring nu som då. Passande, men kanske inte ovedersägligt citat för den som vill bevisa sin sak när de internationella gruvbolagen åker världen runt som rovriddare och lämnar miljöruiner efter sig, behöver vi ens skriva ut Northland Resources?
I faktum som det ojämlika utbytet, i råvaruutplundringen, där känns den koloniala reflexionen passande. Men egentligen inte om man tänker på frånvaron av samhällspolitik, den engelska kolonialismen förde absolut över institutioner till sina besittningar, tog kolonialt ansvar. All historia haltar när den jämförs.
Om den nu inte spelar död hund. Norrbotten har en landshövding som gör sitt bästa för gruvnäringen, en avsutten socialdemokrat som gör likhetstecken mellan jobbpolitik och solidaritet med den värsta gruvplundraren och som därför nu är föremål för rättslig utredning. Ett rimligt alternativ vore att han verkade för ett utjämnande skattesystem, en återslussning av rikedomar och inte bara gruvdamm.
Och visserligen finns en centralstyrning som hjälper till i ödeläggandet av glesbygden, inte bara i Norrland, men kanske tydligast där. Aldrig att en moderat skulle kunna tänka sig att stödja Norrbottniabanan, inte ens asfalt till inlandsvägarna finns det pengar till.
Men kolonisering? Har Norrland koloniserats? Ja, Norrbottens älvdalar har åtminstone, lustigt nog av hälsingar (alltså sydliga norrlänningar) enligt 1300-talets donationsbrev. Det 1600-tal som vår tids nationalister hänvisar till kom aldrig mycket längre än till partiell utplundring, i.e. Nasafjäll och Silbojokk. Och Karl IX - som lät norrlänningarna kalla sina ombud till riksdagen, han passar illa som kolonial arketyp, förstod att sluta allianser med de nordliga bönderna och de förstod varandra ömsesidigt. Om övergreppen gäller några så är det nog samerna, och samerna ensamma, det är deras marker, fiskevatten, deras luft och jord som med statlig och privat makt tagits ifrån dem, från och med 1800-talet med rasbiologi och statsnytta som argument. Men att påstå att Norrland, som historisk enhet, är koloniserat område är inte bara språkligt falskt, utan även faktiskt. Norrland som del av det svenska riket har aldrig erövrats från någon annan statsbildning, den samiska minoriteten har gradvis trängts undan, men kust- och älvdalsbygderna har tusen års historia och mer. Den historiske norrlänningen förslavades inte, hen var kungens undersåte, som alla andra i riket.
Det problematiska är inte utnyttjandet, inte ojämlikheten, inte utplundringen. Utan den lösning som kommer om man definierar frågan som kolonial. Efter kolonialism följer nämligen avkolonialisering, eller med andra ord självständighet. Alltså Norrland som ett Baskien, ett Skottland, en egen nation helt enkelt.
Hittills har ingen formulerat det så, eftersom ingen tänkt över den politiska strategin. Brevet från kolonin ska handla om motstånd. Ska det också handla om självständighet?