Krönika: Balans på nattklubbsåldrarna igen

Det har varit märkligt på sistone, från att ha varit överetablerade på nattklubbsfronten i ett par år nu med Cleo, Magneto (numera Il Lardo), Olivers Inn (numera Olivers), NK, Grace och Brasseriet så har Luleås alla nattklubbsråttor stått där de senaste månaderna med bara tre alternativ: Stora Cleo, mellanstora Brasseriet och lilla Il Lardo. Bakgrunden är följande. Först gick NK och stängde. Sen gick Grace i graven. Olivers Inn köptes upp av BBB-mannen och har haft stängt för ombyggnad tills förra veckan. Och kaos har varit resultatet för utelivet. HELT PLÖTSLIGT SKULLE alla mellan 23 och döden samlas på samma nattklubbsgolv, efter klockan ett på natten då stans barer tömts på folk, och dans/raggningsgenen skulle ha sitt. Brasseriet har många av de yngre, från 18 till 22 år. Med Olivers stängt, Grace och NK ute ur leken så har då Cleo återstått för den stora massan äldre än 22 bast som inte går på popklubb på Kafelino eller lyssnar på alternativ-deejays på Il Lardo. Ölpissnödiga 23-killar med ranglig gång och illaluktande reebook-dojor i smala Cleokorridorer, och rödvinsmunnade äldre kvinnor som spiller på nya kavajen i lilla hiphopbaren är bara två av alla de fadäser som jag själv gått rakt in i på Cleo, som haft monopol på 23 till döden-besökarna fram tills nu. HATA MIG NU då för att inte också jag så fint förespråkar det här med att sudda ut åldersgränserna på krogen. Jag trodde som ni förut. Att det inte skulle vara några problem att som 29 bast samsas med 20-plussare och 40-plussare på var sin sida i baren. Men jag har slutat drömma och verkar inte heller vara ensam. ?Vi har ingenstans att gå? sa en före detta arbetskamrat till mig som är en bit över 40. ?Bara småungar överallt och hiphopmusik som man inte känner igen? sa samma arbetskamrat om Cleo. ?Vi har ingenstans att gå, för ungt på Brasseriet och för gammalt på Cleo? sa en annan bekant och precis 25 år fyllda samma helg. Ni anar problematiken här va? Ingen glad, ingen nöjd. Nattklubbslivet som varit så stabilt är i gungning, flockdjur som vi är blir vi otrygga av förändring och att träffa förälder, son eller dotter på nattklubben verkar inte ha varit så lätt för dem som utsatts för denna plåga. MEN SÅ I helgen öppnade nya Olivers, ingen spillde på mig på Cleo och ingen jag var ute med behövde träffa sina föräldrar med sju öl och två shots i kroppen. Olivers-premiären då? Jo, grym inredning och snygga barer. Men så var det det här med möss- och kepsförbudet som återigen har drabbat Luleå. NI SOM LÄSER mig regelbundet minns när Cleo gjorde om till nattklubb för lite mer än ett år sedan, bokade in hiphop-deejays på lilla golvet ? och nekade folk (mig) med klubbklädsel (keps). Nu var det så Olivers tur att dra tillbaka klockan till 1980-tal. Man kan alltså komma in på Olivers med snedtrampade Kirunakängor men inte med en designerhatt från sjuttiotalet eller New Era-keps i filt från 2005 års kollektion. Designerkepsar, mössor och hattar som kostar mer än en Dressmankavaj är vardagsmat hos många under och över trettiostrecket. Det trodde jag alla visste. Vill man rensa ut ?fel? gäster (läs yngre folk, med mindre pengar) finns det andra sätt. Men, nåväl, Olivers var förutom detta oförklariga förbud vackert ? trots att jag fick tillbringa kvällen där i torr kepsfrilla. Borta är ?tacky trästuket? som var där tidigare och under nya namnet tänker Olivers numera kvalité rakt igenom sitt hela koncept (hade de sett Fredags-yras konceptkrogspecial?!) Ingen detalj verkar ha gått dem förbi. Till och med Marvin Gaye hängde där på väggen (i röd stickad mössa!). BBB-mannen och hans anställda vet vad de gör och Olivers blir säkert en succé vad det lider. Men likförbenat kanske de missar massor av trettiostreckare och över som uppskattar en god designerhuvudbonad.

Krönika: Balans på nattklubbsåldrarna igen

Äntligen fick Luleå en krog till och åldersuppdelningen mellan nattklubbsbesökarna är i balans igen.