Nya motettkören är namnet på den vokalensemble som är resultatet av ett samarbete mellan Piteå församling och Luleå domkyrkoförsamling. Den bildades under våren på initiativ av domkyrkoorganisten Markus Wargh och musik- och körpedagogen Samuel Lind, och i lördags var det dags för körens allra första konsert som ägde rum i en välfylld Öjeby kyrka.
Ensemblen inledde med det första och det sista stycket ur Otto Olssons Sex latinska hymner, Psalmus CXX och Rex gloriose martyrum. Efter denna stilsäkra inledning fortsatte man med den dansk-amerikanske kompositören Morten Lauridsens verk Nocturne från 2005.
Nocturne är en beteckning för musik som har med natten att göra. Den här kompositionen består av fyra stycken nämligen Sa nuit d’été, Soneto de la noche, Sure on this shining night och till sist Epilogue: Voici le soir som är en parafras på den inledande satsen och skriven några år efter de tre andra.
Nästa stycke, Da paco domine, är en medeltida fredsbön tonsatt av den estniske kompositören Arvo Pärt som med sitt minimalistiska formspråk gestaltar erfarenheten av lidande och frälsning och betydelsen är ungefär "Ge oss frid och ro i dessa våra dagar för det är ingen som kämpar för oss om inte du".
Följande punkt på programmet bestod av en orgelimprovisation av Markus Wargh. En improvisation är alltid spännande då ingen, kanske inte ens utövaren, vet vad den skall utmynna i. Wargh hade dock uppenbarligen en plan och stycket blev en händelserik upplevelse i vilken Wargh tog ut svängarna ordentligt utan att någon gång förlora kontrollen.
Improvisationen var harmonisk och mäktig och förde åtminstone mina tankar till människor och kanske trafik i rörelse, emellertid utan stress.
Konsertens sista verk, Gloria av britten Johan Rutter, har en klassisk form såtillvida att det inleds av en snabb sats, Allegro vivace, som följs av en långsam, Andante, medan den sista och avslutande satsen, Vivace e ritmico, är snabb och glättig. Verket är egentligen skrivet för brass, slagverk och orgel men här ersätter Markus Warghs orgelspel allt detta med den äran.
Den handplockade ensemblen består av tio kvinnor, fem altar och fem sopraner, och nio män med fördelningen fyra tenorer och fem basar, en sammansättning som visar sig vara perfekt.
Balansen mellan stämmorna är väl avstämd och lämnar inget att önska. Detta blir tydligt framförallt när sopranerna når de riktigt höga tonerna, ty inte ens då blir det vasst utan låter bara kristallklart och vackert. Lägg därtill ett väl avvägt och varierat program och konserten blev en upplevelse som fick undertecknad att redan se fram emot den utlovade vårkonserten.