Kreativa näringar möts i Gammelstad
När Gunvor Guttorm ställde ut på Konstens hus i Luleå för ett antal år sedan påstod en recensent att hon var konventionell i sitt uttryck. Som världens första professor i duodji står hon nu och pekar på de alster hon visar hos Shop in Lapland i världsarvets Gammelstad.
TRADITION. Gunvor Guttorm vill inte sätta etikett på sitt skapande.
Foto: Håkan Gidlöw
Kanske är det därför hon undviker att sätta etikett på sig själv, varken vill kalla sig hantverkare, konstnär eller slöjdare. - För mig räcker det att sakerna jag skapar tillför brukaren eller betraktaren något. Som svar på frågan brukar jag säga att jag sysslar med "duodji", som för mig är ett vidare begrepp än "sameslöjd". För att härleda ordet måste vi gå tillbaka till grekiskans "techne" som kan översättas till "skapande" på svenska. Duodjin har alltid varit föränderlig, visserligen ofta med utgångspunkt i ett behovsstyrt hantverk, men det mänskliga behovet av extraordinärt skapande har alltid varit synligt i den samiska traditionen, liksom i all konstnärlig tradition. - Jag ser på duodjin som ett samlande begrepp både för det traditionella samiska hantverket, för design och för nyskapande. Det finns inget facit i diskussionen, vad som gäller kommer an på vad de som deltar i den diskussionen enar sig kring, säger Gunvor Guttorm som just lagt sista handen vid en bok som bland annat resonerar kring duodjins placering i den konstnärliga samtidsdiskussionen. Professor i Kautokeino
Hon är bosatt i Jokkmokk där hon också har sin ateljé, men sin professorstjänst har hon på högskolan i Kautokeino där hon just nu handleder tio elever från hela Sapmi i en treårig akademisk grundutbildning i duodji. Med sitt nordiska perspektiv kan Gunvor Guttorm konstatera att utvecklingen ser olika ut när det gäller den samiska konst- och hantverkstraditionen. - I Sverige började man tidigt att organisera sameslöjden som institutionaliseras redan under 1940-talet. I Norge och Finland gjorde kriget att samma diskussioner kom av sig och efterkrigstiden präglades där till stor del av souvenirproduktion för överlevnad. Det har också gjort att man i Norge på senare år tagit in duodjin i den högre akademiska utbildningsvärlden, medan samma utveckling inte skett i Sverige, säger Gunvor Guttorm som anser att kunskaperna om samiskt hantverk och skapande bör samlas till ett fåtal universitet i Sapmi. - Vi är trots allt inte så många och därför är det bättre att koncentrera utbildningsresurserna kring den kompetens som finns. Gunvor Guttorm är född i norska Karasjok där hennes eget skapande tog fart redan i 19-årsåldern. - Jag var mycket engagerad i miljörörelsen och ville omge mig med saker som var närproducerade. Så redan från början tog jag ofta vara på det som blivit över, material som folk slängt, och gjorde något eget och annat av det. Den tanken har sedan följt mig genom hela mitt skapande, säger hon och visar upp olika föremål som hon gjort av hornbitar. - När jag var klar med min avhandling 2003 - då hade jag sysslat med teoretiska studier i fem år - var jag väldigt trött och gick ut i ateljén för att städa. Där upptäckte jag massor av hornbitar som jag började sätta samman och plötsligt hade jag en kollektion smycken och detaljer som jag sedan kunde använda till andra objekt. Iscensatt forskning
Som den forskare Gunvor Guttorm också är betraktar hon sin närvaro på Shop in Lapland som en slags iscensatt forskning, där många av tankarna känns nya. Rörelsen drivs av Gunilla Burman och är ett exempel på en så kallad kreativ näring inom kulturområdet som regeringen i höstas anslog 72 miljoner för i en handlingsplan som bland annat skulle omfatta förmedling av kulturarbetares varor och tjänster. Egentligen hade Gunilla Burman, med lång erfarenhet från näringslivet, tänkt sig en webbbutik för försäljning av norrbottnisk konst och konsthantverk. Men när hon fick erbjudandet att också starta en verklig butik och visningslokal i den gamla brandstationen i Gammelstad tänkte hon om och satsade på både ock. Sedan ett drygt år tillbaka marknadsför Gunilla Burman 25 norrbottniska "kreatörer" som alla får betala en summa pengar för sitt deltagande och dessutom provision på sin försäljning. - Vi har inte fått några statliga bidrag till vår rörelse, men ser ju att det vi sysslar med lyfts fram inte minst i kulturutredningen, säger Gunilla Burman, som startade verksamheten eftersom hon såg ett behov. Agenter
- Konsten och hantverket behöver marknadsföras bättre, någon måste kunna sälja allt som produceras och man kan säga att vi fungerar som en form av agenter, säger Gunilla Burman som just är i färd med att förmedla väskor till Japan. - Ett japanskt museum håller på med en utställning kring traditionella skandinaviska väskor och ringde för att höra om jag hade några förslag. Genom kontakter har Gunilla Burman nu också förmedlat Gunvor Guttorms champangekylare till världsutställningen i Shanghai. - Vår målsättning är att ha med de bästa kreatörerna från hela Norrbotten som vi marknadsför både nationellt och internationellt, till privatpersoner, men också till företag. Om vi tar Gunvor Guttorm som exempel är hon ganska blygsam av sig, medan jag kan skriva om världens första professor i duodji i hur många mejl och brev som helst, säger Gunilla Burman.
Så jobbar vi med nyheter