För många dvärgar, skulle det inte gå lika bra med ett par stycken?
Visserligen torde regissören och manusförfattaren Håkan Bjerking vara luttrad. Inte minst efter alla år i filmbranschen där han främst verkat som producent. Ändå hade han nog inte riktigt förstått hur svårt det skulle vara att få sätta upp en musikal för barn.
För nog hade det verkat som en bra idé att göra familjemusikal av bröderna Grimms gamla saga Snövit när den väcktes där i segerruset efter Sveriges bronsmatch i VM 1994 på en gräsmatta någonstans i Skåne. Särskilt som samtalspartnern hette Thomas Eriksson, mer känd som Orup, en svensk hitmakare av rang och just då superaktuell som en av upphovsmännen bakom den svenska VM-låten.
Två år senare låg deras gemensamma verk färdigt. Och visst fanns det intresse från många av de teatrar Håkan Bjerking förhandlade med, dessutom från en rad sponsorer. Senaste pressklippet dateras 2001, då talas det om Vasan i Stockholm som aktuell scen. Därefter blir det tyst.
Tillfällighet
Några år senare råkar dåvarande Klys-ordförande (konstnärsorganisationernas samarbetsorgan) Karin Enberg komma lite tidigare till ett möte där hon bland annat ska träffa ordförande för Sveriges Filmregissörer, Håkan Bjerking, som också dyker upp för tidigt. De talar om ditt och datt och han berättar om det inställda projektet. Spelar upp några låtar.
I samma veva åker Karin Enberg upp till Luleå för att bli teaterchef på Norrbottensteatern. Efter ett drygt år ringer Håkan Bjerking och frågar vad hon tror om möjligheterna att sätta upp Snövit.
- Efter att ha stångat huvudet i väggen åtskilliga gånger under de här åren trodde jag knappt mina öron när hon sade att Norrbottensteatern var intresserad. När jag ringde till Orup och berättade garvade han bara och bad mig ringa upp igen när allt var klart, han hade gett upp för länge sen, berättar Håkan Bjerking som står mitt uppe i slutrepetitionerna för Snövit som har premiär om en dryg vecka.
Sex pjäser om året
Det är tidig morgon på Norrbottensteatern och i biljettkassan råder kaos. Datasystemet krånglar och teaterchefen Enberg hinner inte ens få av sig pälsmössan innan hon tar plats bakom skärmarna för att försöka bilda sig en uppfattning om problemet.
Minst tre uppsättningar per säsong ska teatern genomföra, riktade till olika publikgrupper. Att spela teater för barn och ungdomar är särskilt prioriterat. Sedan 1995 har det försvunnit 25 tjänster från Norrbottensteatern. 1991 fanns 22 artisttjänster, alltså skådespelare och musiker, i dag bara 13.
- I Snövit står 14 på scen, tio skådespelare och fyra musiker. Utan Teaterhögskolan skulle vi inte ha en chans att göra det här, säger Karin Enberg, som självklart glädjer sig åt samarbetet.
- För mig var beslutet ganska enkelt. Jag menar, finns det ett bra manus byggt på en gammal känd folksaga och dessutom nyskriven musik av Orup, då tycker jag att man ska göra det.
Teaterhögskolans studenter
Snövit spelas av Teaterhögskolans Jenny Antoni och prinsen av hennes klasskompis Joakim Saedén. De är båda förstaårselever liksom de flesta av uppsättningens skådespelare. Rollen som den elaka styvmodern spelas av Karin Paulin och från Norrbottensteaterns fasta ensemble kommer också Filip Tallhamn, som gör flera roller.
Kapellmästaren Robert Svensson, liksom musikerna Daniel Jonsson, Joakim Wallin och Erik Zettervall, har alla handplockats till Norrbottensteatern.
- Jag har spelat en hel del med Lars Paulin och eftersom han skulle vara föräldraledig frågade han mig. Jag har visserligen spelat Hair både i Danmark och Tyskland och tagit hand om en hel del stora grejer förut, men det här är det största jag gjort. Därför tog jag med mig folk som jag känner väl, som jag jobbat med tidigare, säger Robert Svensson, som hastigt och lustigt fick byta trummis när Jonna Löfgren blev erbjuden en plats i det skotska succébandet Glasvegas.
- Men hon framförde frågan väldigt försiktigt.
Musikerna har alla träffats under studierna på Musikhögskolan i Piteå och till vardags arbetar Robert Svensson, som både är utbildad musiklärare och studiomusiker, på gymnasieskolans estetiska program i Luleå och dessutom på Framnäs folkhögskola.
- Han är fantastisk att jobba med och jag ändrar mig precis hela tiden, säger Håkan Bjerking, som just kommit fram till att ouvertyren är för lång.
Som kapellmästare leder Robert Svensson inte bara det musikaliska arbetet från sin plats i det lilla orkesterdiket. Han har också gjort samtliga arrangemang och spelat in musikaliska bakgrunder till mer än hälften av de 32 låtarna - bland annat blås och stråk. I musikalsammanhang är musiken ett komplicerat bygge där också de allra minsta förändringar får stora konsekvenser.
- Jaha, nu får inte Robert fika i helgen heller, som Karin Paulin sammanfattar situationen vid styvmoderns spegel på scenen.
Snöbeströdd spets
Så mycket fikande lär det inte heller bli för kostymateljéns anställda. Ur kostymsynpunkt är Snövit en jätteproduktion med sina många sagoutstyrslar. Christer Lindarw, som en gång fick uppdraget att göra kostymerna inför den tänkta premiären på Vasan, kom med idén att göra dvärgarna till hiphopare, något som Norrbottensteaterns kostymör Ina Andersson spunnit vidare på.
Tyget till en av Snövits vackra klänningar köpte hon i en liten butik som hon bara råkade gå förbi i samband med en utbildning i Florens - kraftig spets, liksom snöbeströdd.
Häftigast av alla blir nog drottningen vars ståtliga krinolin också utgör en del av scenografin.
- Det är ett pyssel, mycket att tänka på. Inte minst eftersom uppsättningen ska turnera, något som kräver särskild planering. Det här kläderna slänger man inte direkt in i tvättmaskinen, säger Ina Andersson som tillsammans med Gunvor Lindberg, Therese Lindberg och Susanne Ahlman är i full gång med att skapa dubbletter av de plagg som bärs närmast kroppen.
Förklädnader
I bröderna Grimms originalsaga som musikalen utgår ifrån, försöker styvmodern mörda Snövit flera gånger genom att ikläda sig olika roller. För att barnen ska känna igen henne har Ina Andersson låtit ett svart rosenbestrött tyg löpa som ett tema genom de olika förklädnaderna.
- Det här huset rymmer verklig spetskompetens, säger Karin Enberg som under sina snart tre år som teaterchef satsat mycket på nyskrivna pjäser och nu kan glädja sig åt att Erik Norbergs och Anna Azcárates bearbetning av socialantropologen Lissa Nordins avhandling till pjäsen Man ska ju vara två valts ut för visning på den svenska teaterbiennalen i maj.
- Jämfört med att spela gamla klassiker är det dyrt, upphovsrätter kostar pengar. Så även om vi nu kan samarbeta med Teaterhögskolan lägger vi stora resurser på Snövit som kommer att spelas som skolföreställning och som familjeföreställning och därför inte heller ger så mycket tillbaka i form av biljettintäkter. Men vi tycker att det är värt det.
Orup av Orup
Den här gången har Norrbottensteatern betalat för rätten att visa 47 föreställningar. Av dem kommer 18 att spelas på turné i länet, bland annat i Malmfälten där LKAB gått in som sponsor och bjuder skolorna på gratis teater för mellanstadiet.
Nere på scenen stolpar Filip Tallhamn omkring i Jägarens jättelika stövlar. Precis som den tjocka "extrakropp" som fyller upp jaktkostymen är de tillverkade för hand i teaterns syateljé och Filip Tallhamn frågar vädjande om möjligheten att ta upp några hål på grund av värmen, medan maskören Mila Roberts rättar till hans skägg.
- Publiken kommer att känna igen Orups musik, säger kapellmästaren Robert Svensson.
- Han har ett eget sound och är en riktig hitmakare, fantastisk bra på att skriva melodier. Som arrangör tror jag faktiskt att jag fått Orup att låta mer som Orup. Från början lät vissa av låtarna mer som barnmusikal, men vi har tagit dem mer åt pophållet.