Kortroman om krigets vansinne

Peter Englund och Kristian Petri Jag skall dundra Bonniers Jag skall dundra så himmel och jord skall skälva som asplöv. Orden är krigsguden Mars i en dikt av Georg Stiernhielm. En dikt som den litteräre fänriken Magnus Sundman reciterar i Peter Englunds och Kristian Petris bok Jag skall dundra. Det är svensk stormaktstid, året 1706 och svenska härar härjar i Polen. De försörjer sig på det sedvanliga sättet, genom systematisk plundring av den omgivning som fanns runt slagfälten. Kriget är förvirrande och försörjningen börjar svikta. En grupp soldater skickas iväg på jakt efter förnödenheter, på fastande mage vinns inga slag. Strax finner man ett gods där ett bröllop ska gå av stapeln, förnödenheterna ska rekvireras, kvitto ska skrivas för en leverans som aldrig kommer att betalas. Den kommer aldrig att slutföras heller, allt urartar till en lokal massaker, kapten Sparre skjuts ur bakhåll, provianteringen blir hämnd och belägring och ur dimman framträder en större polsk trupp. Massakern blir då mer ömsesidig och fänrik Sundmans dagbok får märkliga, för att inte säga unika anteckningar. Krigets vansinne, stormaktens hopplöshet, humanismens omöjlighet, allting är sannerligen en trasa. Dock är allt fiktion, dagboken, de lärda fotnoterna, alla namnen. Det är inte ens dramadokumentär, det är bara drama och påhitt om man undantar själva kriget, som var verkligt, och Stierhielms dikt. Englunds-Petris bok är ett utvidgat filmmanus, det är filmiskt effektivt berättat, actionscenerna smäller iväg med perfekt timing, scenöppningar, genomföring, scenslut. Ganska spännande också, utan att vara stort berättande. En blixtroman om kriget som det verkligt onda i människans historia. Som den store förgöraren av varje förhoppning om någonting bättre, rimligare. Rappt, koncentrerat och skickligt på 170 sidor. Och faktiskt mer substantiell än mången vattusjuk jätteroman med historiemotiv.

Kortroman om krigets vansinne

"Mer substantiell än mången vattusjuk jätteroman med historiemotiv" säger Norrbottens-Kurirens recensent Jan-Olov Nyström om Peter Englunds och Kristian Petris Jag ska dundra.