Kör med pondus och fantastiskt orgelspel

Malmö KammarkörMed vidöppna sinnen och den ro i själen, som infinner sig när man har semester klev undertecknad in i Örnäsets kyrka för att ta del av denna sommarkvällskonsert. Att sedan kvällen var vacker gjorde inte saken sämre. Malmö kammarkör, en drygt 40 man och kvinnor sångstark kör som bildades 1975, stod för kvällens program. Männen i svarta kostymer och kvinnorna i röda kåpor utgjorde en fin färgkontrast framme i koret. Kyrkan var fylld till hälften när Hans-Ola Ericsson tog sig an Anton Bruckners fina Präludium i C för orgel med den äran. Vilken härlig musiker denne man är. Dirigenten Dan-Olof Stenlund, som har studerat för storheter som Sergiu Celibidache och Leonard Bernstein, inledde med att prata om Bruckners storhet som tonsättare och att han såg Gud i allting när han komponerade.Därefter fick vi höra fyra motetter av Bruckner där jag redan efter några inledande fraser insåg den stora kompetensen hos denna kör, som jag tyvärr inte har hört live förut. Stämmorna satt ihop väl i den inledande Locus iste. I Christus factus est var det ett dynamiskt samspel mellan basar och sopraner och det var njutbar lyssning även i de övriga två motetterna.Hans-Ola Ericsson fantastiska spel på orgel fick vi ytterligare prov på under kvällen bland annat i Johann Sebastian Bachs vackra Ricercare a 6 voci ur Ein musikalisches Opfer BWV 1079. Lätt och luftigt spel som i mitt tycke renderade i alltför kort applåderande. Det här var stor musik, ingenting annat.Efter detta stycke bad dirigenten oss vänligt att spara på applåderna tills efter konsertens slut. Det kändes som ett bra grepp, ibland kan applåder hacka sönder konserter av detta slag.I Bengt Hambraeus Motetum Archangeli Michaelis från 1967 fick kören verkligen bekänna färg och visa vad den gick för. Vilken pondus som genomsyrade sången i detta svårsjungna stycke. Ett stycke som är fullt av kraftfulla partier, snirkliga passager och dissonanta tongångar på gränsen till det atonala ibland. Häftigt! Det handlar om ärkeängeln Mikael som nedstiger från himmelen. Då är det inte fråga om att smyga sig ner utan han kommer med buller och bång vilket kören gestaltade väl ihop med Hans-Ola Ericssons lyhörda orgelspel. Mäktig och kraftfull inledning och oerhört snygga glidningar i tonerna av altar och sopraner.Oskar Lindbergs fyra dalakoraler var väl valda stycken denna sommarkväll och lättade upp stämningen efter Hambraeus dova klanger. Den fjärde och avslutande Gammal fäbodpsalm besjöngs i ett oerhört vackert arrangemang där sopranerna ljöd vackert i de inledande fraserna. Avslutningstonerna bjöd på oerhört fin stämsång.Max Regers Ach, Herr, strafe mich nicht fick avsluta denna sommarkvällskonsert. Ett stycke som är en trippelfuga som vävs ihop på slutet på ett mycket läckert sätt. Jag kom på mig själv med att sitta och vänta på den där sluttonen med stort T och mycket riktigt, där kom den. Vilken härlig avslutning. Efter många långa applåder bjöd Dan-Olof Stenlund in publiken till allsång i den alltid lika vackra psalmen En vänlig grönskas rika dräkt. Det kändes som en värdig final på en mycket bra konsert som jag tror värmde i alla själar som hade sökt sig till Örnäsets kyrka denna kväll.