Kontrasterna lyfts fram
"Ett märkligt tunnelseende i skrivsättet". Det menar Norrbottens-Kurirens Jan-Olov Nyström att Lars Lerin har i sina böcker, men inte i sin konst.
<P>Problemet med Lars Lerins böcker är ett märkligt tunnelseende i skrivsättet. Deras inre monolog är riktad inåt och där hör man inte alltid att någon svarar. Med hans konst är det precis tvärtom. Två böcker gör motsättningen tydlig. Den ena, Tröstpriser och sidovinster är närmast en sjukjournal om Lerins väg upp ur en hotande undergång i missbruk och svartsyn. Den är skriven som en brevväxling med vännen och konstnärskollegan Kerstin Högstrand. <BR>Den andra boken handlar om en resa till Iran, mästerligt illustrerad med Lerins egna akvareller där ökenljuset är så starkt att det kunde skära stål. Det är ett ljus som både synliggör och osynliggör. Här finns en behaglig rytm och i de dagboksliknande kommentarerna ett utbyte med omvärlden, en slags andning ut mot detta land av gudsfanatiker och stor vänlighet. <BR>Tröstpriser och sidovinster är rörig, splittrad och just så naket avslöjande som en sjukjournal kan vara. Kanske var den nödvändig att skriva, ett själens arbetsmaterial för två konstnärer. Litteratur blir det inte automatiskt av den anledningen och det är svårt att recensera en sjukberättelse. Den är närmast ful i layouten medan Lerins bok om Iran är ljust vacker. Hans bilder tycks förstå det mesta av Iran, intensiteten, hettan, uråldrigheten som stöter mot moderniteten. Texterna studsar försiktigt tillbaka, som vänliga ansatser över ett alltför stort avstånd. <BR>Den svärta som växte till sig i Nordnorge har ersatts av Irans nästan överjordiska ljus. De bägge kontrasterna säger en del om de förintande villkoren för Lars Lerins skapande.</P>
Så jobbar vi med nyheter