Konstrunda längs Luleås pulsåder
Den börjar förstås på Floras kulle, där Flicka med boll snällt står kvar. På toppen av kullen har hon sedan 2003 sällskap av Kenneth Johanssons Flora stenar. Det är sex svarta stenklotsar som skjuter upp ur marken och en del av kommunens projekt för sittvänlig konst.
Nästa bänk dyker därför upp på Storgatan och är en av Susanne Holmbergs slingrande larvskulpturer. Eftersom flanören inte låter sig hindras av den symboliska mur, som byggts upp under Luleå sommarbiennal av Larissa Marangoni, utan tar sig vidare går det sedan att sätta sig igen. Nu på Birgitta Linharts diskreta bänk Mantel där den står bland cykelställ och färgglada glassparasoll. Målet är att staden ska ha en mängd sådana här bänkar, men arbetet går långsamt framåt.
Stadsparken
Om det är vänstervarv, fortsätter slingan vidare in i Stadsparken. Förbi Kerstin Hedströms roströda sarkofag, som fick sin plats inför det senaste sekelskiftet, och mot Hermelinsparken.
På höger sida ligger Gymnasiebyn tyst och öde; en plats som icke-är utan sina elever och lärare, utan allt spring, allt växande. I parken råder i stället ständig söndag. Träden har växt sig allt tätare, de äldre, stora har fått sällskap av allt kraftigare ungdomar. Det går att slå sig ner, varför inte vid den ihoprullade aspen av biennalkonstnären Emiel Van Straalen, äta sin lunch. Låtsas att man är en skulptur själv ...
Öppen dörr
Tvärs över gångstigen, står så Norrbottens museum. En ganska tung byggnad, men med öppen dörr. Om onsdagarna på sommaren ända till klockan 21.00, annars till klockan 16.00."Alltid fri entré" annonseras det tydligt. Och rundan tar en vända inomhus.
Det här är ett aktivt museum som har stor verksamhet runt om i länet. Ja, hemma i huset också, men som alltid finns här en känsla av snuttifiering. Egentligen är det bara det stora utställningsrummet högst upp som är riktigt vilsamt.
Där hänger just nu Textila avtryck. Konstnären heter Birgit von Platen och verken berör på ett oroväckande sätt. Det händer när den vänliga textilen möter naturens fragment och myller, frilägger livets och dödens detaljer. I spets eller tyngre material återskapar konstnären de tunna kärlen som återfinns i blad, barr, oregelbundna benbitar efter något dött, celler eller grenar.
Även på nedre botten möter besökaren textil, men också skinn, i Sállat - Nytt spår. Också den en smått provocerande utställning eftersom djurens bidrag till människors kläder blir påtagligt. Särskilt i Lisbeth Kielatis användning av lommens fjäderdräkt och ben.
Apelsin eller citron?
I sommar har det även öppnats ett nytt rum där utställningen om den franska mätningsexpeditionen till Tornedalen 1736-1737 inrymts. Syftet med resan var att bestämma om jordklotet var format som en apelsin eller citron. För den teoretiska striden svarade Newton och Descartes, och det var Newtons anhängare som åkte norrut. De sökte bevisa teorin om de utplanade polerna.
Utställningen producerades 2003 för Kattilakoski informationscentrum vid Torne älv. Kanske är det därför den mest konsekvent av alla husets utställningar vänder sig till besökare med andra modersmål än svenska.
Svenskan ett jättestort språk
I övrigt har vårt länsmuseum samma uppfattning som många andra, att svenskan är ett jättestort språk, och därför struntar i kompletterande skyltar på andra världsspråk. Sjallo, den fasta samiska utställningen, har dock ett kompletterande häfte på engelska.
Konstrundan avslutas företrädesvis ute i Museiparken där Luleå sommarbiennal fortfarande pågår. Utan tvekan är Stein Henningsens stora fotoserie av patroner uppfordrande mot den lummiga grönskan.Varje kula är dödande om den träffar, utformad för att göra sitt bästa. Varje kula har producerats i en industri, av människor. Det ger välstånd på den egna hemorten. Frågorna sådant ställer vill man helst värja sig för, här låter det sig inte riktigt göras.
Och flickan med boll har i Museiparken i stället samlat på sig en hel mängd saker. All mine heter Yasam Sasmazers skulptur fjärran från Artur Johanssons behärskade dröm från 1953 på Floras kulle.
Så jobbar vi med nyheter