Konstnärlig högskola på önskelistan

Bertil Sundstedt summerar sin artikelserie om Norrbottenskonsten.

ALLT ÄR MITT. Trässkulptur av den turkiska konstnären Yasam Sasmazer från Sommarbiennalen i Luleå 2007.

ALLT ÄR MITT. Trässkulptur av den turkiska konstnären Yasam Sasmazer från Sommarbiennalen i Luleå 2007.

Foto: sss

Kultur och Nöje2011-02-08 06:00

När man så här i backspegeln tittar på konstlivet i länet kan man se tydliga mönster. Det kan liknas vid stenar som kastas i vatten och ger upphov till vågor som sprider sig i cirklar.

Först kommer främlingarna, upptäckarna, med konsten i bagaget. Det ger impulser till dem som brinner i anden, som ser ett värde i detta. Runt sig skapar eldsjälarna ett intresse som i sin tur vidgar sig i cirklar. En publik föds, vilken i sin tur ställer krav på kontinuitet. Ur detta växer institutionerna fram.

Viktig verksamhet
Hjalmar Lundbohms utställning av konstnärsförbundarna på Gamla Bolagsskolan i Kiruna 1904 var början på en process som idag blivit en verksamhet kallad Konstmuseet i Norr. Det finns ingen museilokal, det kanske inte ens blir någon, eller så blir det kanske flera, men det är en viktig verksamhet som rör sig runt i länet.

Det är måhända så här det måste gå till i den här delen av landet där inte bara infrastrukturen saknas utan även traditionerna måste kultiveras. Låt oss minnas hur Norrbottensteatern växte fram, från en aula på Hermelinsskolan i Luleå till den första regionteatern med eget teaterhus och numera även teaterhögskola. Musikhögskolan i Piteå har haft en liknande utveckling via Framnäs folkhögskola.

Konsthögskola saknas
Samma mönster ser vi i Universitetets etableringsprocess sprunget ur ingenjörsutbildningarna på gamla Teknis. Vi har två grundutbildningar i konst på Sverigefinska folkhögskolan och Konstskolan i Sunderbyn men länet saknar än så länge en konstnärlig högskola. Det står på önskelistan.

Nordkalottsalongerna, konstmässorna på Arcushallen, med över 200 utställare och besökssiffror i tusental, har drivit fram ett samarbete i öst-västlig riktning. Konstnärsgruppen Kilens verksamhet, med sina biennaler som pågått under de senaste 20 åren, har öppnat Norrbotten mot världen. Kvaliteten har ständigt höjts.

Havresuccé
Projektet runt Havremagasinet med såväl lokala konstnärer som världsnamn bland utställarna blev ju en dundersuccé med 10.000 besökare, vilket tyder på ett stort publikt intresse. En fortsättning är planerad, lokalerna finns och en fungerande organisation. Konsten har också blivit ett självklart inslag i världskända Jukkasjärvi ishotell. Årligen arbetar en mängd isskulptörer med att utsmycka hotellet.

Under de senaste decennierna har Norrbotten faktiskt varit något av ett föregångslän på konstens område. Vi var först med att anamma den finska idén med länskonstnärer. Det innebär att man anställer yrkesverksamma konstnärer som en länk mellan utövarna och kulturförvaltningarna. På så sätt knyter man branschkunniga rådgivare till beslutsprocesserna. Av det kommer bättre underlag för genomförandet av kulturpolitiska beslut.

Portföljmodellen
Mycket av det som har berörts i ovanstående ligger till grund för statsmakternas beslut att Norrbotten skall vara ett försökslän för den så kallade portföljmodellen. Det vill säga att statliga medel till kulturen skall förvaltas av regionerna i större utsträckning än tidigare. Alla beslut kommer inte längre från 08-området. Det är en nödvändig regionalisering av kulturpolitiken.

Det är förvisso inget nytt, både Norge och Finland har haft ett system med konstkommissioner underställda länsstyrelserna för att hantera och förvalta medel till kulturen. Det har varit ett bra sätt som gett mycket lokalt för pengarna.

Hos oss är det landstinget som förvaltar portföljen. Till denna har skrivits en kulturplan där förankringsarbetet ute i kommunerna har varit av största vikt och där man på pränt kommit överens om att prioritera konsten och dansen de närmaste åren. Låt oss hoppas med psalmisten att "löftena kunna ej svika"!

Fler konstnärer
Med den här översikten, har jag ägnat mig åt att skissera de långa linjerna i länets konstutveckling. Från de första dokumenterande resenärerna, som kom hit och skildrade regionen med exotismens och främlingens glasögon, till framväxten av ett lokalt konstliv, med egna konstnärer och institutioner och en konstintresserad allmänhet.

Många fler konstnärer skulle kunna nämnas och som ett gott tecken kan sägas att ju närmare vår samtid vi kommer desto fler konstnärer blir det. Den mer uttömmande historieskrivningen över konstutvecklingen och det samtida konstlivet återstår dock att skriva.

Fotnot: Därmed är artikelserien avslutad. Den kommer att finnas tillgänglig på webben under egen vinjett.

Norrbottens konsthistoria/12

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!