Två fotbollar, snyggt placerade på socklar. Textskyltar i vitt påstår att Ceci n?est pas un ballon de football (Detta är ingen fotboll) och Ceci n´est pas d?art (Detta är inte konst). Kommentaren är en konsthistorisk klassiker som en gång fälldes av René Magritte som målade en pipa, en snugga, som han påstod inte var en pipa. I själva verket var det en målad bild av en pipa och genom att skriva den där texten under pipan gjorde han betraktaren osäker på vad det egentligen var hon betraktade. Därmed monterade Magritte effektfullt ner hela tilltron till motivet med en handling som är minst sagt surrealistisk. Nu är det konstnärerna Bertil Sundstedt och Karin E E Larsson som lika effektfullt skapar misstro kring motivet fotbollen på Konsthallen i Kulturens hus i utställningen En avspark för konsten. Alla konstnärer verksamma i Norrbotten har bjudits in till utställningen som en del i den nya Konsthallens invigningsprogram. 36 har nappat på inbjudan som innebär att skapa konst kring en fotboll, tillhandahållen av Konsthallen som genom utställningen vill samla så många av regionens konstnärer som möjligt. Tanken är inte ny - i samband med Bok och Bild på Konstens hus har Norrbottenskonstnärerna inbjudits till flera utställningar kring särskilt givna förutsättningar. Den här gången har kopplingen till sportens värld varit vägledande för Konsthallens Eva-Gun Jensen, som ansvarar för utställningen. - Konsten och sporten tillhör olika världar, men jag tycker att de har många beröringspunkter och jag skulle vilja föra samman dem, för det finns fördelar i båda och vi har mycket att lära av varandra. <BR><BR><SPAN class=mr>Många kritiska <BR></SPAN>Och kommentarerna från konstnärerna låter inte vänta på sig, många är kritiska till uppgiften och flera har valt att inte delta. Någon talar om uppgiften som allt för konstruerad och irriterar sig över att konsten aldrig får stå för sig själv. Jämför med de professionella musiker som tagit plats på översta våningen i det nya kulturhuset, som aldrig skulle kunna tänkas få en uppgift som gick ut på att de utifrån några få noter skulle komponera ett musikaliskt verk. Men ilska och irritation är inte de sämsta förutsättningarna för ett konstnärligt skapande och längs väggarna kan den intresserade läsa ut många kommentarer om tillståndet kring konsten i länet. På Jette Andersens stora målning Cirkuskonst står den lilla cirkusklädda apan behändigt med fotbollen märkt "Vision" i sin framsträckta hand som säger han "vad gör man inte för att få vara med och apa sig?", medan Eva-Lena Väätäjää drar två jättelika rostiga spikar genom sin punkterade fotboll. Lars Lundqvist kopplar ihop en urinflaska med en fotboll och förser verket med en berättelse om dessa olika miljöer - den ena för friska och den andra för sjuka, svaga. Eva-Stina Sandling låter sin fotboll resa från Sanden, Porsi, ända ner till Tanzania, över en besynnerlig och våldsam värld som sätter käppar i hjulen för mänskliga möten. Fotbollens färd beskrivs i en dagbok som slutar med att bollen kommer fram till skolan där eleverna för första gången kan byta ut sina hoptejpade plastkassar mot en riktig fotboll till spelet på skolgården. Även Jan-Erik Falk låter fotbollen ta sig ut i världen och filmar skeendet, Rose-Marie Huuva klyver den i två och gör en effektfull påminnelse om världens ekonomiska orättvisor, Eva Nordlund, påminner om fotbollens stora betydelse som enande kraft i världen i sitt verk Rimbalzo (studs på italienska). Som betraktare må man misstro motivet, men man deltar gärna i samtalet. På Liljevalchs konsthall i Stockholm öppnade härom dagen en vårsalong där bland annat konstnärernas ekonomiska och sociala villkor diskuteras. Det verkar vara hög tid för den diskussionen även här i Norrbotten, det vittnar många bidrag till utställningen En avspark för konsten om. Ta emot passningen Konsthallen!
