Konstnärer beredda på uppdrag

Klockan nio på morgonen är Kulturens hus ganska tomt. Den här dagen finns dock påfallande många konstnärer på plats. De har kommit för den portfoliovisning som Statens Konstråd bjudit in till. För andra gången någonsin är rådet, vars uppgift är att arbeta med konstnärlig utsmyckning av offentliga miljöer, ute i landet för att upptäcka för dem nya konstnärsskap.
- Det är klart att konstens nätverk som utbildningar och gallerier är starkare i storstadsregionerna, säger Mikael Adsenius, konstrådets direktör.
Första gången man bjöd in konstnärer från en särskild region till att presentera sitt arbete för rådets projektledare var under Mångkulturåret 2006. Anledningen var att öka den egna kunskapen om landets professionella konstnärer vilka ska kunna komma ifråga för större konstnärliga uppdrag.
- Vi hittade konstnärer vi inte visste fanns, säger Mikael Adsenius. Fjolårets portfoliovisning i Malmö visade väldigt tydligt att det fanns mycket konst och många konstnärer som inte var uppmärksammande, verkligen saker som vi inte tidigare hade sett, med hög kvalitet och som talade ett annat språk.

Resor till olika delar av landet
De positiva erfarenheterna innebär att rådet kommer att fortsätta med resor till olika delar av landet, i år var det de fyra nordligaste länens tur. 159 konstnärer svarade på inbjudan och i Norrbotten bereddes 24 av dem tillfälle att få en personlig kontakt.
- Det här är också ett tillfälle att träffa kollegor, säger AnnaSofia Mååg. Hon arbetar och bor i Gällivare, materialet är ofta keramik eller porslin. Just nu medverkar hon i en utställning i Paris och att visa upp sin konst så här är helt okej.
- Jag tycker det känns som äntligen!, säger hon. Det gäller bara att ha så bra grejor som möjligt.
Anna-Stina Svakko har gjort sina 20 minuter inne hos projektledaren och sitter vid samma bord. Hon gick ut konstlinjen vid Sundebyns folkhögskola i fjol och visst fanns det ett litet pirr i magen inför mötet med Statens Konstråd.
- Det är ett steg ut i den offentliga konstvärlden, säger hon. Nu vet staten att man finns. Det trodde jag aldrig skulle hända, säger hon.
- Jag jobbar mest i textil men också i plexiglas. Det är ett häftigt material, ser ut som is och kan skapa illusion av det arktiska.

Viktiga förutsättningar
Anna-Stina Svakko målar även akvarell, utomhus och på vintern och här utbryter plötsligt ett kollegialt utbytande av kunskap. Att måla med vatten ute på vintern kräver förstås sina trick för att undvika isbildning. Båda ser den nordliga miljön, med ljus och mörker, och avskildheten som viktiga förutsättningar för sitt arbete.
En stund senare kommer Britta Marakatt-Labba från Övre Soppero ut från sin visning. Med trettio år i yrket är erfarenheterna många.
- Det är svårt att berätta om det man gör, det är så självklart. Bilderna talar för sig själv, säger hon.
Kollegan Agneta Andersson, verksam i Kiruna, uppskattar konstrådets initiativ, det kan ge projektledarna överblick och framför allt vidga möjligheterna för konstnärer utanför Stockholm.
- Glaset fick jag låta bli att visa. Det är viktigt att ha ett bra bildmaterial med sig och fotona blev inte bra, säger hon om sin portfolio.

Kärvt konstklimat
För både Agneta Andersson och Britta Marakatt-Labba är platsen de bor på en förutsättning i arbetet, men också att kunna resa. Om konstklimatet i länet, som man upplever kärvt, finns förstås ändå mycket att säga: de skulle vilja ha råd att fördjupa sig i arbetet, ha fler utställningsmöjligheter, bidra till att skapa intressanta offentliga miljöer i stadsrummen ...
- Jag hoppas att konstrådets resa hit kan bidra till att ta konstfrågorna på en högre nivå, säger Agneta Andersson.