Ett intensivt konstnärsliv är över. På fredagen avled Erland Cullberg, 81 år gammal, efter en längre tids sjukdom. På slutet kunde han inte måla, men vägrade ändå att ge upp konsten.
- Från årsskiftet kunde han inte längre måla i olja eftersom han vistades på sjukhus och på ett äldreboende. Men han tecknade ända mot slutet, säger hans bror Staffan Cullberg till TT Spektra.
I hela sitt liv levde han med och för konsten. Erland Cullberg började måla redan som tonåring och utbildade sig på Konstakademien i Stockholm och Valands konsthögskola i Göteborg. Han debuterade redan 1961, men fick inte sitt stora genombrott förrän 1986, i samband med en utställning på Moderna museet.
"Psykisk förkylning"
I samband med utbildningen på Konstakademien hade han insjuknat i schizofreni, en sjukdom som han själv kallade för "en spritt språngande psykisk förkylning". Under 1970-talet betraktades han som en särling i det svenska konstlivet, men efter utställningen på Moderna blev han plötsligt en inspirationskälla för de unga nyexpressionisterna. Staffan Cullberg har i boken Färgen och hela härligheten berättat om hur människor som såg utställningen på Moderna blev helt tagna av de stora, dunkla målningarna.
Konstkritikern Olle Granath, tidigare chef för Moderna museet och Nationalmuseum, har följt Erland Cullbergs konstnärskap sedan 1960-talet. Han menar att det funnits en viss tendens att skapa en romantiserad bild av Cullberg som sjuk enstöring.
- Det är viktigt att se på hans måleri och inte så mycket blanda in hur han mådde och hur han levde. Hans målningar står väldigt stadigt på egna ben.
Övermålare
I tidningsartiklar har han kallats för "en ursinnig tämjare av färg" och i Nationalencyklopedin lyfts epitetet "Övermålaren" fram. Det kom sig av Erland Cullbergs benägenhet att gång på gång måla nya bilder på samma duk, tills de var täckta av lager på lager av färg. Han beskrivs ofta som expressionist, men var inte influerad av svenska expressionister som Sigrid Hjertén eller Isaac Grünewald. Själv brukade han ofta nämna 1500-talsmålaren El Greco som en förebild.
- I det här vilda och ganska odisciplinerade måleriet fanns det i de bästa stunderna en kolossal träffsäkerhet när det gällde stämningar och mänskliga sinnestillstånd. Plötsligt kunde han i sina färgmassor bli väldigt tydlig och stark, säger Olle Granath.
Erland Cullberg njöt själv av att ställa ut sina verk. En av de sista stora utställningarna under hans levnad hölls 2008 på Konstakademien i Stockholm.