Hon lämnade tecknandet för broderiets långsammare arbetsprocess. Nu njuter hon av att skapandet tar tid. Varje dag klockan åtta går hon till ateljén för att brodera eller skulptera medan hon lyssnar på radio och bygger på sin allmänbildning.
- Jag tänker ganska långsamt och behöver en öppen arbetsprocess, säger konstnären Victoria Andersson.
Manliga företeelser
På lördag har hon vernissage på Konsthallen i Luleå. Och hennes välkända teman av manliga företeelser som jakt och hockey broderade på stora dukar med skir tråd i rött, svart och grått återkommer även i denna utställning.
- Men denna utställning handlar kanske främst om tid och skog. Jag har tänkt mycket på kalhyggen, tiden, årsringar ... Och så föddes också tanken på trädplantering.
Mitt i rummet står nämligen några skulpturer, en liten träddunge bestående av tallträd i lysande rött.
- Ett bra sätt att beskriva känslotillstånd är att använda träd som tema. Det kan många konstnärer vittna om, menar hon.
Begränsad färgskala
Hennes färgskala är som vanligt begränsad till rött, svart och grått. Den enda tavlan med en blå färg bortsorterades inför hängningen.
- Det är bra färger att jobba med. Jag har förvisso gjort en mycket färgrik skulptur till Haparanda stad i höst, men vanligtvis jobbar jag inte med många färger. Det är lite svårt att beskriva, men jag har inte färger i mig. Rött gillar jag däremot eftersom det är en sådan intensiv färg, en stark symbolbärare för blod, hjärta och kärlek. En bra färg.
Skalar bort
Förutom de nämnda motiven ställer även Victoria Andersson ut de tavlor som hon tillverkat till utställningen i Kina hon hade tillsammans med tre andra konstnärer från länet i oktober.
- Jag har utgått från musik, bakgrundmusik från uppväxten, ljudvågor jag tryckt ihop och överfört till broderi. Det blev nästan en sorts öar eller landskap. Överlag jobbar jag mycket med att skala bort. Mitt fokus är att berätta något. Däremot är det ett politiskt statement att göra stora broderier. Vanligtvis är broderier något litet man har på köksbordet. Jag gillar det storslagna, att det är besvärligt och att motivbilden är annorlunda, säger Victoria Andersson.